Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 5) Carlson: Sveriges historia under konungarne af Pfalziska huset. Af Magnus Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXII
GRANSKNINGAR OCH AN MÅLNI NN AR.
62
ria eller med uppmärksamhet följer hans häfdatecknares lugna och
klara skildring af den unge monarkens sätt att bete sig vid
fullbordandet af sina verk.
Om det danska kriget med skäl kan sägas utgöra nyckeln till
den följande tidens historia, så bildar .1680 års riksdag sjelfva
vändpunkten i vår inre utveckling. Den är "en af märkestenarna, hvars
inskrift man söker att omsorgsfullt tyda. Midt igenom stormarna af en
revolution sökte det nya der sin första lagliga begrundning. Det
vigtigaste af denna riksdags händelser har herr Carlson långt för detta
meddelat åt offentligheten. Han var för öfrigt icke den förste, som
skildrade dem; men om vi icke alldeles misstagit oss, har han gjort
det klarare och fullständigare än någon annan. Han har icke
inskränkt sig till att gifva en allmän karakteristik af förhandlingarnas
gång eller att uppsamla deras vigtigaste resultat. Han för oss
likasom in i sjelfva verkstaden, tecknar för oss i raska drag de
handlande personerna och låter oss nästan steg för steg följa deras arbete.
Äfven om intrigspelet, som fördes bakom scenen, får man en aning;
slöjan blir visserligen icke helt och hållet undanryckt, men en
temligen klar föreställning kan man göra sig om det helas sammanhang.
Denna förmåga att individualisera och följdriktigt skildra
hufvudhandlingen i den tidens riksdagsdrama utmärker i hög grad författaren och
han ådagalägger den, om ock i mindre mon, i sina redogörelser för
riksdagarne 1682 och 1686.
Hvad som ovilkorligen fäster uppmärksamheten hos den, hvilken
studerar 1680 års riksdag, är den egenheten, att trots konungens
uteslutande initiativ de vigtigaste förslagen här framstäldes af ståndens
egna medlemmar. Så uttalade Hans Wachtmeister först tanken om
förmyndarnes ställande till ansvar, och i riksdagens hufvudfråga, den
om reduktionen, satte bönderne först saken uti gång, under det att
inom ridderskapet och adeln den ofvan nämnde Hans Wachtmeister
egentligen formulerade beslutet. Här spelades ett politiskt spel med
på förhand utdelade roler, i hvilken Karl XI sjelf utan tvifvel var den
förståndige regissören. Herr Carlson lemnar icke sina läsare i
ovisshet derom. Han omtalar landtmarskalkens karakteristiska yttrande till
sina ståndsbröder, att »konungen icke kunde göra allt allarm» och att
det »derföre ej misshagade honom livad ständerna begärde». Förf.
sammanställer härmed Feuquieres yttrande till Karl XI-.s närmaste
vänner, att de borde ombesörja det förslagen om de planerade
förändringarne utgingo från ständerna. Så skedde ock, ehuru
riksdagsordningen lade initiativet helt och hållet i konungens hand. De mest
ödesdigra frågor kastades fram likasom händelsevis midt under
debatten om något helt annat; de togos genast under en lidelsefull
om-pröfning och afgjordes, såsom fallet var med reduktionsfrågan på
riddarhuset, under oordning och tumult. Den parlamentariska
anständigheten kastades på dörren och lagens stämma bragtes till tystnad. Man
stälde sig på grundvalen af en revolution, der den starkaste behöll
segern. Men spörsmålet kan göras, om icke just denna revolution var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
