Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 6) Holm: Danmark-Norges udenrigske Historie under den franske Revolution og Napoleons Krige, fra 1791 til 1807. Af Olof Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OX V III
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR.
86
Preusseris begäran, vore att ställa sig i opposition mot både Ryssland,
England och Sverige; och att i Holstein emottaga ryska trupper, vore
en krigsförklaring mot Frankrike — ja, kanske äfven mot Preussen.
I sitt svar till hofven i Petersburg och Berlin valde regeringen en klok
medelväg; den förklarade sig nämligen vara villig att i Holstein
sammandraga en truppstyrka, men tillbakavisade, dock i försigtiga och
vänliga ordalag, de öfriga fordringarna. Regeringen företog emellertid
nu vidsträckta rustningar både till lands och sjös, för att vara beredd
på alla eventualiteter, som kunde blifva en följd af en sammanstöt
mellan Ryssland, Sverige och möjligen äfven England å ena sidan och
Preussen å den andra. En här af 20,000 man, under kronprinsens
eget befäl, besatte den holsteinska sydgränsen. I detsamma försvann
emellertid den närmaste krigsfaran, enär Preussen och Ryssland
försonade sig med hvarandra, och emedan Preussen genom fördraget i
Potsdam (d. 3 November 1805) åtminstone vilkorligt tillträdde
koalitionen. Nu begärde visserligen Ryssland, att äfven Danmark skulle
ansluta sig till densamma; men den danska regeringen vägrade. Den
betviflade, att Preussen skulle verkligen vilja uppträda mot Napoleon,
och i alla händelser fruktade den att under nuvarande förhållanden
bryta med denne, hvars lysande framgångar tycktes bebåda, det han
snart skulle blifva i stånd att diktera lagar för Europa. Också fick
den orsak att vara belåten med sin tillbakadragenhet, enär inom kort
underrättelse anlände om slaget vid Austerlitz och om det
franskösterrikiska vapenstilleståndet, hvilket snart efterföljdes af freden i
Pressburg (d. 26 December 1805).
Ur författarens teckning af tiden mellan sistnämnde fredsslut och
utfärdandet af Napoleons dekret angående spärrningen af det europeiska
fastlandet, anföra vi ett och annat. Sedan genom bildandet af det s.
k. Rhenförbundet, den forna tyska riksförfattningen blifvit, såsom
bekant är, fullständigt upplöst, vardt nu af danska regeringen, på
Napoleons uppmaning, Holstein förklaradt för dansk provins. Mot denna
inkorporation protesterade dock i viss mån både ryska och svenska
regenthusen. Förhållandet mellan Danmark och Frankrike skulle
visserligen hetas vara vänskapligt, men Danmark kunde, i anledning af
Napoleons mer och mer framträdande afsigt att från kontinenten
utestänga Engelsmännen, ej hoppas att länge blifva förskonadt från
uppmaningar af honom att understödja nämnde hans planer. Preussen,
som anslutit sig till honom och lofvat att för den engelska handeln
tillspärra Weser och Elbe, och som befann sig i krig med både
Stor-brittannien och Sverige, utgjorde ej längre något värn för Danmarks
neutralitet. Också kommo snart rykten i omlopp, att Frankrike och
Preussen sökte tilltvinga sig sundets och de danska hamnarnes
tillstängande för engelsmännen. Yid de förhandlingar, som i anledning
af dessa rykten uppstodo mellan hofven i London och Köpenhamn,
synes den danska regeringen hafva begått det felet, att den icke med
vederbörlig försigtighet formulerade sitt afvisande svar på förstnämnde
hofs anbud af en hemlig Öfverenskommelse, hvilken skulle mot ett be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
