Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 6) Holm: Danmark-Norges udenrigske Historie under den franske Revolution og Napoleons Krige, fra 1791 til 1807. Af Olof Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
HOLM: DANMARK-NORGES UDENR. HIST. 1 79 1-1 807.
XCI
för främmande forskare, så snart det gäller aktstycken, som röra t. ex.
den här ifrågavarande tiden. Också förmoda vi, att undersökningen
skulle leda endast till ett negativt resultat, men vi anse dock, att,
innan den egt rum, ett så vidt möjligt är nöjaktigt motiveradt
domslut svårligen kan afkunnas i det historiska högmålet beträffande
Englands oerhörda tilltag mot Danmark år 1807. Enär likväl ett så
qualificeradt domslut säkerligen ännu mycket länge kommer att låta
vänta på sig, kunna vi icke tadla professor Holm, för det han i
förväg (att vi så må säga), men på grund dels af obestridliga fakta och
dels af till visshet gränsande sannolikhet, fritager den danska
regeringen från att hafva velat svika sina åt England vid slutet af år
1806 afgifna och sedermera under år 1807 ända till kort före det
engelska anfallet upprepade vänskapslöften, och för det han således,
möre majorum, framställer den oftanämnda expeditionen till Köpenhamn
såsom ett sannskyldigt »Røvertog». En annan sak åter är den,
huruvida man får antaga, att kronprinsen — låt också vara att denne, i
likhet med de båda bröderna Bernstorff och sina andra rådgifvare,
hyste sympati för England — egt nog karaktersstyrka för att i det
afgörande ögonblicket, d, v. s. i händelse ett plötsligt anfall skett
från Napoleons sida, under det ingen engelsk flotta för tillfället funnits
i närheten, icke låta sig skrämmas till ingående af ett förbund med
Frankrike. Författaren anför ganska vidlyftigt de motiver, dem han
anser hafva förmått kronprinsen till det afslående svaret på de af det
engelska sändebudet Jackson (Augusti 1807) framställda fordringarna.
Yi torde böra in extenso meddela dessa motiver. Efter att hafva
påpekat kronprinsens harm, samt nödvändigheten för honom att
tillgodose hvad hans egen och Danmarks ära kräfde, yttrar författaren: » . . .
den Tanke paatrængte sig ham vist nok ogsaa, at det maaske vilde
blive England, der kom, til at bukke under i Verdenskampen. . . . Det
fattedes eudog ikke paa vægtige Grunde til at vælge en Alliance med
Fraukrig og Rusland. Skjønt man vidste, at en Krig med England
vilde volde umaadelige Tab, og der særlig kun var liden
Sandsynlig-hed for, at Kjöbenhavn kunde forsvares længe, syntes det ikke
utæn-keligt, at Napoleons Gjennemførelse af Fastlandsspærringen, naar den
støttedes af Rusland, tilsidst kunde tvinge England til at slutte Fred
og yde Vederlag for den Skade, det havde voldt. Saalænge Kejser
Alexander stod paa Danmarks Side, vilde England ikke kunne hjælpe
sin Forbundsfælle Sverige til at erobre Norge. Det var endelig en
Trøst, at man ved at slutte sig til Frankrig freiste, hvad der
ufejl-barlig var blevet tabt ved at gaa ind paa Englands Forslag, nemlig
Halvøen og Fyen. Tanken om at bevare disse Landskaber maatte
nødvendigvis have Vægt for den dansk-norske Regering; thi uden dem
var Danmark ikke mere til. Hvem kunde i Aaret 1807 forudse, at
Napoleon vilde drive sin Erobrelyst til Vanvid og sætte sin Magt
paa Spil i en russisk Vinter? Han var dengang kun 38 Aar gammel.
Selv om det var at vænte, at hans store Rige vilde styrte sammen
efter hans Død, kunde man tænke sig, at han vilde herske i månge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
