Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 10) Björlin: Bilder ur Sverges krigshistoria. I. Af J. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121 bjorlin: bilder ur sverges krigshistoria. i. CX Xl
grymma framfart i Österbotten och clet deraf förorsakade eländet, I
afseende på nämnda slag påstår förf., i strid med de fleste andra
skriftställare (och särskildt Nordberg), att det finska kavalleriet under De
la* Barre förhållit sig väl oeh icke lemnat infanteriet i sticket. Men
då han icke kritiskt jemför källorna, utan blott uttalat förmodanden
grundade på en källa, torde denna punkt ännu ingalunda böra anses
såsom klar eller utredd. Imellertid blir förf:s framställning om
stridens gång härigenom olika alla andras. — Hans uppgift att fotfolket
enligt tidens sed stod uppstäldt på en träffen och fyra man högt, tål
så tillvida berigtigande, att båda delarne blott skedde undantagsvis,
då den egna styrkan var för svag att, ined bibehållande af samma
frontlängd som fiendens, bilda tvänne träffen och formera fotfolket på
6 mans djup, men att "tidens sed" ända till franska revolutionens
krig fordrade både infanteriets och kavalleriets uppställande på
två träffen, fastän infanteriet efterhand fick 4 mans och slutligen 3
mar.s djup.
Förf:s framställning af striderna vid Oravais, Lemo och Wirta
bro synes hufvudsakligen utgöra ett sammandrag af Montgommerys,
Mankells m. fl:s arbeten och erbjuder en ganska underhållande skildring.
leke alltid torde förf. likväl hafva tillfullo lyckats uppfatta det
väsendtliga af cle verkande strategiska och taktiska faktorerna eller att för
läsarne göra klara de tre förnämsta elementerna af krigshistorien,
nemligen tid, rum och styrkeförhållanden, hvartill bristen af goda
kartor äfven bidragit. — Hans yttrande (s. 49) att en förlust af en
fjerdedel af styrkan (såsom i slaget vid Oravais) äfven i våra dagar
med dess snabb skjutande gevär skulle vara oerhörd, synes antyda att
han anser förlustprocenten större i vår tid än i forna dagar.
Förhållandet har likvisst varit alldeles motsatt, emedan nämnda procent
i äldre tider, då handstriden med blanka vapen var den afgörande,
ej sällan uppgick till en femtedel, en fjerdedel eller en tredjedel, då
den derimot på senare tider, oaktadt eldvapnens oerhörda utveckling, i
allmänhet icke uppgår till en tiondedel, emedan taktiken samtidigt
utvecklat sig i den rigtningen, att allt mera sprida stridskrafterna och
begagna terrängen såsom skydd. Härom bära uppgifterna om
förlust-procentena i det senaste fransk-tyska kriget vittnesbörd.
Uppsatsen otn träffningen vid Södra Stäket den 13 Augusti 1719
utgör ett aftryck efter förf:s uppsats öfver samma ämne i
Krigsvetenskaps-Akademiens Tidskrift, årgången 1872, häftena 12 och 13. Den
utmärker sig framför de öfriga genom sjelfständig forskning och
kritisk behandling af källorna, samt lemnar en temligen uttömande
öfversigt af krigshändelsen, särdeles om man har till hands den karta, som
åtföljer Tidskriften. — Såsom origtigt citat måste dock anmärkas, att
svenska hären i Februari 1719 blott skulle räknat 28,799 man.
Uppsatsen i Tidskriften angifver denna uppgift vara tagen från
Tidskriftens årgång 1849. Men uppslår man densamma, så finner man s. 324
att nämnda 28,799 man angifva den inom Sverge varande härens
styrka, utom trupperna i Finland, hösten 1713, men att styrkan i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
