- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Fjerde delen /
7

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fäderneslandets bästa. Medeltidens olyckor tillskref man härvid
blott utländska konungars förtryck, men förbisåg, att deras orsak
lika mycket var att söka i det förfall, hvari samhällets rätt och
myndighet råkat just genom det stormansvälde, till hvilket man
nu med längtan blickade till baka. Att någon plan att
upphäfva arfföreningen varit å bane, är dock ej bevisligt och synes
föga sannolikt. Visst är deremot, att arfföreningen af
aristokratien började betraktas ej så mycket såsom en inrättning vidtagen
till betryggande af rikets säkerhet, utan egentligen blott såsom
en åt konungahuset beviljad förmon, för hvilken det ej var
annat än billigt, att detta i sin ordning vedergälde adeln med
förstorade privilegier[1]. Så mycket större skäl ansåg man sig
därför hafva till missnöje med de inskränkningar, som skett i dessa,
och tidt och ofta förnimmer man en klagan öfver de friheter,
ridderskapet och adeln från och med Gustaf Vasas regering
måst umbära. Visserligen synas aristokratiens önskningar hafva
bort tillfredsställas genom de fördelaktiga privilegier, som konung
Johan utfärdade, men så var dock ej förhållandet[2], och vid
Johans död är yrkandet på förbättrade privilegier under form af
en återgång till dem, man fordom haft, just det aristokratiska
partiets lösen.

Om sålunda många af den svenska högadelns medlemmar
åtminstone delvis önskade återställandet af de
samhällsförhållanden, som före Gustaf Vasas uppstigande på tronen varit rådande,
så fans å andra sidan en man, hvilken i den samhällsordning,
som konung Gustaf grundat, såg vilkoren för både sin egen och
fäderneslandets lycka. Denne man var Karl, hertig öfver
Södermanland, Närike och Vermland, den yngste af konung Gustafs


[1] Se t. ex. den på riksrådens begäran uppsatta ingressen till Johans
privilegier. Ahlqvist: Om aristokratiens förhållande till konungamakten
under Johan den tredjes regering. I, p. 10 o. 35. I Vesterås arfförening
framhålles deremot den större säkerhet arfriket medförde för samhällsordningen.
Stjernman: Riksdagars och mötens beslut I, p. 175.
[2] 2) Se Ahlqvist a. st. p. 10 o. f. jämförelsen mellan 1569 års
privilegier och det förslag som rådet och adeln framstälde. En vigtig anledning till
missnöje var, att adeln ej häller genom dessa privilegier oinskränkt återfick
rätten att af sina landtbönder uppbära de vanliga kungliga sakörena. Denna
tillerkändes nämligen blott grefvar, friherrar, riksråd och riddare. Den öfriga
adeln skulle såsom ersättning få uppbära häradshöfdingens andel i böterna,
hvilken däremot frånkändes de förstnämnde. Enligt 1590 års privilegier
tillkom åter halfparten af de kungliga sakörena alla adelsmän på denna sida
Ålands haf utom dem, som bodde i Dalarne, på Mälaröarne och på Öland.
Acta ang. Ridderskapet och adeln. I. Riksark.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:03:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/4/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free