Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
ß. J. BOETHIUS.
10
Men om sålunda hertigens anspråk ej voro så klara, som
han säkert sjelf ansåg, så måste dock erkännas, att på en tid,
då börd och jordbesittning utgjorde den kanske vigtigaste
grunden för ali politisk makt, en arffurste med den ställning, Karl
genom faderns testamente fått sig anvisad, väl med fog kunde
fordra att under konungens frånvaro få på regeringen utöfva ett
bestämmande inflytande och att ej varda tillbakasatt för personer,
hvilka i börd och besittningar voro honom underlägsne.
Också blef ej den seger, som högadeln genom Kalmare
stadgar vunnit, af lång varaktighet. Grenom det bekanta
uppträdet i Reval förbyttes Johans förra välvilja mot denna
samhällsklass i vrede och misstankar. Just de herrar, som med skäl
kunna anses såsom de aristokratiska ideernas förkämpar,
anklagades nu för stämplingar mot Yasahuset och vanvördnad mot
konungen samt för att hafva varit orsaken till osämjan mellan
denne och Karl. Deras förläningar indrogos till kronan, sjelfva
utstöttes de ur rådet, och då de ej på lagligt sätt kunde
öfver-bevisas om något brott, sökte Johan genom hotelser och fängelse
tvinga dem att sjelfva erkänna sig skyldiga. Under inverkan
af den gemensamma oviljan mot herrarne, i förföljelsen mot
hvilka hertigen åtminstone till en tid deltog, försonades däremot
denne och konungen, och Karl erhöll nu i fullt mått det
inflytande på regeringen, som han förut förgäfves fordrat. Kalmare
stadgar ogillades, och hertigens anspråk blefvo i princip erkända,
då i den nya arfföreningen af 1590 stadgades, att regeringen
under omyndig konung skulle föras af den, som "äldst och
närmast skyldig är af samma kungliga blod", biträdd af de män,
som den aflidne konungen därtill förordnat1).
Om styrelsen under den stundande unionen gjordes
emellertid ej något nytt stadgande, och då Johan den 17 November
1592 afled, under det Sigismund var frånvarande i Polem, fans
sålunda ingen, som hade särskildt uppdrag att förestå
regeringen 2).
*) Stjernman a. st. I, p. 382.
2) I Fryxells berättelser nr svenska historien, IV, p. 146, säges, att
riks-föreståndareskapet enligt 1590 års arfförening tillkom hertig Karl, men detta
beror sannolikt af en förblandning med det ofvan anförda stadgandet om
förmyndarestyrelsen. I arfföreningen förekommer nämligen intet om regeringens
skötande under unionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
