Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Il
SVENSKA HÖGADELN UNDER K. SIGISMUND.
23
mängd besvärspunkter, deribland äfven förekommer den, att han
ej velat falla till föga *) ; och på sin dödsbädd meddelade honom
Johan dessutom ytterligare sin förlåtelse 2). Ehuru det är
sannolikt, att hertigens kallelse till de anklagade herrarne att komma
till Stockholm äfven gälde honom3), hörsammade han den ej,
utan företog sig i stället att i Vestergötland af egen myndighet
häradsvis sammankalla adel och allmoge, förmanande dem till
trohet mot Sigismund. Åtföljd af en beväpnad skara, drog han
omkring i landskapet, afsatte fogdar, sökte bemäktiga sig
Elfsborgs och Gullbergs fästningar samt fordrade sammankallandet
af ett adelsmöte, allt under föregifvande, att hertigen ej menade
ärligt med Sigismund4). Att de öfriga herrarne ej hade någon
andel i detta obetänksamma tilltag är säkert, och Hogenskild
Bjelke har med skärpa uttalat sitt ogillande däraf, icke utan
skäl fruktande, att det menligt kunde inverka på deras egen sak5).
Den 10 December6) togo emellertid underhandlingarne i
Stockholm sin början, i det herrarne då genom rådet läto
tillställa hertigen den begärda förskrifningen 7), förseglad och under-
*) Handlingar rörande de i kon. Johans tid anklagade etc. 1592.
2) Drottningens ofvan omtalade bref af den 16 Nov. till de herrar, som
erhållit förlåtelse, är äfven stäldt till grefve Axel.
3) Då de anklagade ej äro uppräknade i brefvet kan detta väl ej med
bestämdhet påstås, men sjaies sannolikt däraf, att hertigen i ett bref till
Sigismund af den 24 April 1593 — registr. A — uppger, att han strax efter
Johans död sändt kallelsebref såväl till Lejonhufvud, som till de öfriga i onåd
varande herrarne. Den 7 Dec. 1592 inbjöd han honom genom en vänlig
skrifvelse att jämte sin husfru infinna sig vid Johans bisättning, och åberopar
därvid ett föregående kallelsebref. Då något sådant, särskildt stäldt till
honom, ej finnes intaget i registr., var det troligen den allmänna kallelsen som
härmed åsyftades.
4) Enligt Verving a. st. I p. 118 skall han hafva tagit sig anledning4
till detta påstående af Karls ofvan omtalade bref till befälhafvarne i Estland.
Hans uppförande är så mycket besynnerligare, som Karl förut synes hafva
omfattat honom med en viss ynnest.
5) "Men Gud förlate grefwe Axell" — skrifver han den 12 Dec. till Ture, se
ofvan p. 17 n. 2 — "der hafwer taget sig den obetenchte myndighett till i
Westergötland, dett han och nu får sig aliéné sware till, elfter wij andre inth hafwe
d[er] m[ed] till att skaife. Lichwell kunne wij niute sådanne hanns handell
till onde och bliifwe misstänchte, om wij skole dragé i landsänderne." Samma
farhoga uttalar äfven Ture Bjelke i ett bref till Hogenskild.
6) Enligt E. Sparres m. b. var det den 11, men Ture Bjelke säger i
ett bref till Hogenskild att det var på Söndagen, och den 10 Dec. g. st. inföll
detta år på Söndag.
7) "Tuo æque ac nostro nomine" skrifver Ture Bjelke den 12 Dec. till
Hogenskild, samt uppger, att de tagit detta steg, emedan de fruktade, att
hertigen annars skulle förelägga dem en försäkran. Handl. r. de i kon. Johans
tid anklagade etc. 1592.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
