Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
ß. J. BOETHIUS.
28
infinna sig på slottet, som hölls besatt af hertigens folk. Sparre
nekade till en början att åtlyda kallelsen, men måste slutligen
rätta sig därefter. Uppkommen på slottet, tilltalades han med
häftighet af hertigen, som förklarade, att det varit hans afsigt
att göra en fullständig vänskap med herrarne och bruka dem i
råd och ämbete, men att han nu funnit, att de voro föga
benägna därtill samt ännu stodo efter hans argaste, i synnerhet
Erik Sparre, hvilket kuride pröfvas däraf, att denne inlåtit sig
med grefve Axel. Då Sparre bad hertigen bevisa sina
beskyllningar, framlade denne de ofvan omtalade brefven, hvarpå Sparre
genmälte, att han ej vore skyldig att ansvara för sina tjänares
ord, och att hästarne voro nedsända i följd af foderbrist redan
3 veckor före Johans död; han påvisade äfven orimligheten af
att han skulle begifvit sig till Stockholm, om han velat förena
sig med Lejonhufvud, samt betygade slutligen med ed sin oskuld.
Hertigen vidhöll dock, att saken vore misstänkt, sade sig ej en
timme vara säker för sitt lif samt fordrade, att Sparre skulle
qvarstanna på slottet eller ställa borgen. Då sådan genast bland
de närvarande rådsherrarne erhölls, gaf han sig dock slutligen
till freds och förklarade, att om Sparre ville lofva honom trohet
skulle han, såsom han ämnat, stå fast vid förlikningen. Dennas
formliga afslutande fördröjdes dock ännu i 2 dagar, emedan
hertigen önskade, att Nils Gryllenstj erna därvid skulle vara
närvarande. Då denne emellertid ej hördes af, brydde han sig
slutligen ej om att invänta hans ankomst, utan lät den 15 Dec.
uppkalla herrarne på slottet. Yid den sammankomst, som här
ägde rum, finner man, att både hertigen och herrarne tydligare
än som i de skriftliga handlingarne kunnat ske, uttalat sin olika
uppfattning af de förflutna händelserna. Hertigen förklarade
nämligen, att de anklagade endels hade förtjänt den ogunst,
hvari de stått hos den aflidne konungen, samt att både de och
andra förbrutit sig mot honom, hvartill Grustaf Banér, som förde
ordet på de öfriges vägnar, svarade, att de med godt samvete
kunde betyga, att de alltid menat ärligt mot konungen och hela
konungahuset. De tackade också Grud för det han så upplyst
konungen, att han före sin död låtit sin vrede emot dem falla.
Efter hertigens förderf hade de ej häller traktat, men voro dock
tacksamma för det han utslagit sin vrede emot dem. Härefter
vexlades förlikningsbrefven, och om den frånvarande Hogenskild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
