Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
ß. J. BOETHIUS.
54
hertigen och rådet begärde för sin del att vara ursäktade, om
flottan ej vore tillbörligen utrustad l).
Såsom man ser, framgår af dessa ord, att förhållandet mellan
den svenska regeringen och Flemming ej var det bästa, och i
själfva verket hade hans uppförande redan länge förorsakat henne
allvarliga bekymmer.
Både genom sin karaktär och sin maktställning var denne
man en af tidens märkligaste personligheter. Rå och obildad,
ägde han dock mycken duglighet och var i slughet och kraft
kanske endast jämförlig med hertig Karl. Till denne synes han
ständigt hafva stått i ett spändt förhållande, och lika litet fans
någon sympati mellan honom och de ledande männen inom
högadeln, ehuru han genom sin börd tillhörde denna samhällsklass.
I synnerhet hade han genom att vid mötet i Reval skilja sig
från de öfriga rådsherrarne i hög grad ådragit sig dessas ovilja.
Däremot åtnjöt han flerfaldiga prof på ynnest och förtroende af
Johan, hvilken också i honom ägde en tjänare af ovanlig trohet,
och de många vigtiga ämbeten, han af denne erhållit och på en
gång förvaltade, synas äfven hafva bidragit till de öfriga
herrar-nes missnöje. Vid Johans död var han riksmarsk och riksamiral,
ståthållare öfver Finland samt högste befälhafvare öfver den för
kriget mot Ryssland uppsatta hären. Den vidsträckta makt,
hvaraf han sålunda var i besittning, använde han nu på ett sätt,
som för hans fädernesland innebar allvarliga vådor. All den
tillgifvenhet, han förut bevisat Johan, hade han nämligen
öfverflyttat på Sigismund, och utan att taga hänsyn till de faror,
hvarmed dennes tronbestigning hotade Sverige och hvilka hertigen
och de öfriga rådsherrarne sökte afvända, rättade han sig blindt
efter Sigismunds befallningar, men förbigick däremot helt och
hållet den svenska regeringen, hvars afsigter han misstrodde.
Härigenom försvårades icke blott ännu mer den redan förut
vanskliga uppgift, som denna hade sig förelagd; rikets enhet
syntes äfven hotad, då Finland behandlades såsom en därifrån
afsöndrad del, som styrdes enligt befallningar utfärdade från
Polen, hvarjämte konungens misstroende mot hertigen och rådet
naturligtvis fick ytterligare näring genom det förhållande,
Flemming gent emot dem iakttog.
*) Svaret på konungens värf med Gustaf Bralie ocli dennes kreditiv i
Karls registr. A den 27 Juli 1593.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
