Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
S. J. BOETHIUS.
70
gjorde rådet konungen en allvarlig föreställning om de faror
som kunde blifva en följd af dylika tilltag. De försvarade tillika
de luterska presternas predikningar *), och då katolikerna sökt
bevisa sin rätt att begagna Gråmunkeholms kyrka genom att
anföra att den s. k. Klosterlasse där fått predika under konung
Johans tid, invände de däremot, att Klosterlasse utgifvits för att
vara "likformig i vår religion"; han hade ock snart blifvit
"afskaffad", och kyrkan återlemnad till svenska predikanter. De
åberopade det nådiga löfte, som konungen med sina bref och
sändebud åtskilliga resor gjort om religionen, sådan den varit
under konung Gustafs sista och Johans första tid, då det var
bevisligt, "att ej någon annan trängdes in i kyrkorna". Hvar
ärlig man gafs att betänka, om religionsfrihet kunde sägas
vara hållen, "när man antingen på ett sätt eller annat och
särdeles med sår och blodvite, såsom nu skett, med våld intager
predikstolen", och de hoppades, att löftet och tillsägelsen ej på
sådant skulle blifva uttydda. Hvad katolikernas begrafning
angick, "talade man intet därom", blott personernas rang
iakt-toges. Gråmunkeholms kyrka vore nämligen begrafningsplats för
rikets förnämsta män, både konungens och deras förfäder, och
S:t Clara kyrkogård syntes vara god nog för de ifrågavarande
personerna. De bådo därför konungen att för sin och rikets
trygghets skull straffa och afskaffa sådant öfvervåld, men om
deras råd blefve ringa ansedt och därigenom någon ytterligare
farlighet förorsakades, så betygade de högtidligen, att de i tid
efter sin ed och sitt ämbete hade varnat och afrådt. Som de
från alla håll fingo otack, då de å ena sidan beskyldes för att
uppegga presterna och menigheten samt arbeta på att konungen
råkade i misshag, samt å andra sidan undersåtarne påstodo, att
de genom sitt inflytande hos konungen kunnat förekomme
förargelseväckande uppträden, vore det emellertid bättre, att de,
om konungen ej läte råda sig, förskonades från sitt rådsämbete 2).
livadan jag endast så till vida närmare inlåtit mig härpå, som jag funnit
något, som jag trott ytterligare kunna tjäna till belysning däraf.
Se ofvan p. 68.
2) Bland acta histor. 1593 finnas 2 afskrifter af denna handling, den
ena dat. den 3 och den andra den 22 November. En afskrift i Palmcrantz ’ saml.
2 är åter dat. den 21 och detta måste vara det rätta, ty det säges i handlingen,
att det för 3 dagar sedan var Söndag samt att konungen föregående dag firat
St. Andreæ fest. Den 18 Nov. inföll näml. detta år på en Söndag, och
Anders-dagen enligt nya stilen, som konungen följde, motsvarades af den 20 Nov. enl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
