Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
A. G. AHLQVIST.
10
sin ärfda krona, dess mera fruktade han att Sveriges adel skulle
beröfva honom sjelf eller, efter hans död, hans barn den samma.
På detta sätt kan man förklara tillkomsten af alla dessa
trohetseder och försäkringar, hvilka han nästan hvarje år affordrade
rikets råd och ständer. Tecken till liknande farhågor var det
ock, då han till en främling, hertig Magnus af Sachsen-Lauenburg,
på hvars trohet han ansåg sig kunna lita, lemnade afskrifter af
alla handlingar rörande arfsrätten och senare af samma hertig
mottog en försäkran, att han, om någon olycka inträffade, skulle
förfäkta konungens barns arfsrätt och det äfven om de vore födda
af en lågättaä qvinna Och härmed komma vi helt naturligt
till en annan fråga. Eriks fåfänga hade drifvit honom att
under en följd af år erbjuda Europas mest lysande furstinnor sin
hand. Att han, arfkonungen, ej sett dessa försök krönta med
framgång, syntes honom endast kunna förklaras genom hemliga
fienders ränker. Då Erik nu — på goda skäl — ansåg sig hatad
af Sveriges högadel, låg det nära till hands att söka dessa
fiender bland den samma och särskildt bland de herrar, som kunde
önska få se någon af sina döttrar upphöjd på thronen.
Misstankarne att högadeln motarbetade konungens giftermål stegrades
allt som det blef tydligt, att hofvet skulle nödgas att såsom
drottning vörda icke en högboren utländsk furstinna utan en
obetydlig svensk qvinna, en stockeknekts dotter, en ringaktad frilla.
Här funno nu lycksökarne i Eriks omgifning en rik jordmån, i
hvilken de kunde utså hat mot och fruktan för stormännen. Att
de ej försummade tillfället låter sig bevisas så af andra
handlingar som särskildt af en ganska intressant urkund, hvilken vi
nu gå att meddela.
Såsom vi ofvan nämnt, hörde det till Erik XIV:s statskonst
att genom utsända spejare följa hvarje steg af dem han
misstänkte vara hemliga fiender. Dylika spejare omtalas redan
under de första åren af hans regering men i synnerhet under och
efter året 1566, då han — i sin dagbok för den 22 Juli — sjelf
säger sig hafva ordnat ett spionsystem i Stockholm. — Till att i
hemlighet bevaka Svante Sture synes man hafva användt en viss
Gustaf Ribbing. Denne, som var son af den ansedde Sven Rib-
l) Jmfr utom "rådslagen" och riksdagsbesluten under Erik XIV:s regering
dennes dagböcker f. d. 22 Juli 1566 (Celsius: Monumenta pol. eeclesiastica,
s. 232) och d. 5 Jan. 1567 (Gjörwell: Kongl. Biblis handl. I. 1. s. 56).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
