- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Fjerde delen /
151

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11

OM STUREMORDEN.

151

denna, att personer funnes, som genom förrädiska ränker
motverkat konung Eriks äktenskap i England, Skottland och
Hessen samt nu sist äfven i Lothringen. De män, som haft i
uppdrag att underhandla om ett sådant, hade varit försumlige och
brutit mot sina instruktioner; dermed hade de haft i sinnet att
platt utrota konung Gustafs afföda. Genom att locka hertig
Johan till uppror hade de störtat honom i olycka och så röjt
honom ur vägen; möjligen hade de, då de ej kunnat förmå hertig
Magnus till otrohet mot konungen, i stället bragt honom om
helsa och sundhet; och det vore ej osannolikt, att de äfven
hyste dylika tankar mot hertig Karl. I anledning af allt detta
hade konungen nu infordrat grefve Svantes och herr Stens
betänkande. De rådde konungen först och främst att med den
"person", som kunde vara honom behaglig, antingen hon vore af
adlig slägt eller icke, här inrikes eller utrikes, begifva sig i
kristligt äktenskapsstånd. Gjorde han det, lofvade de vid
kristlig tro, ära och sanning, att hvilken qvinna konungen än ville
bevisa denna nåd, skulle de akta och ära henne såsom Sveriges
drottning samt hennes barn med konungen såsom rätte
tron-arfvingar. Vidare förpligtade de sig vid kristelig tro, redlighet
och sanning, att om några — hvilka de än kunde vara —
befunnes hindra konungens giftermål, skulle de efter yttersta magt
hjelpa till att straffa dem. Allt detta lofvade de att hålla
"sta-deligen och obrottsligen", ville ock aldrig hvarken då eller
framdeles, sjelfve eller genom sina ättlingar, deremot någon
undanflykt, exception eller gensägen söka eller förevända, — och det
så sant de hoppades på Guds hjelp och hans heliga ord och
evangelium då och till evig tid. — Att denna "förskrifning"
kommit till i följd af Gustaf Ribbings berättelse, är redan af
innehållet tydligt nog. Till grefve Svante och herr Sten frambars
hon — den 24 Januari — af Göran Persson och Olof Larsson.
Herrarne blefvo förfärade och ville ej skrifva under; också
innebar handlingen ju uppenbara hotelser mot Sten Lejonhufvud och
Nils Sture, som båda varit använda såsom underhandlare rörande
Eriks giftermål. Särskildt Svante Sture bedyrade med många
och svåra eder, att han hvarken sjelf motarbetat konungens
förmälning eller viste, att någon annan så gjort. Det hjelpte icke :
Olof Larsson, en bland konungens mest ansedde sekreterare,
besökte herrarne på aftonen d. 24 och besvor dem att underteckna;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:03:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/4/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free