- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Fjerde delen /
164

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

164

A. G. AHLQVIST.

10

i dennes boning. Det samtal, som här fördes, bevittnades af en
enda tjenare, Hans Ellers, som sedan uppmanade sina
medtje-nare att glädja sig, ty nu skulle den gode herr Nils’ lidanden
blifva hämnade *). Medan Nämndens koncept — såsom vi ofvan
visat — innehåller flera helt obetydliga yttranden af Hans Wolf
angående Svante Sture, antyder det ej med ett ord detta
samtal, som dock skulle vara en hufvudsak. Att k. Erik sjelf trodde
på berättelsen derom, synes framgå af ett hans bref till
ståthållarne på Stockholms slott, dateradt Svartsjö den 12 Maj.
Ståthållarne hade utan tvifvel hört talas om de förrädiska
stämplingar, några bland adeln företagit. En grefve Svantes tjenare och
sekreterare Hans Tysk var den, som hade bästa kännedomen
om dessa stämplingar. Konungen hade befalt (röran Persson
hemta honom till Svartsjö. Han hade redan förut en gång
blifvit efterskickad men — oaktadt han bevisligen då uppehöll sig
i Stockholm — i följd af ståthållarnes försumlighet ej blifvit
gripen. Sändes han icke nu till Svartsjö, skulle ansvaret derför
drabba ståthållarne sjelfva 2). — Om detta bref medförde någon
åtgärd mot Hans Tysk, som väl var samme man som Hans Ellers,
känna vi ej. Det är dock af vigt såsom en yttring af det
intresse, hvarmed konungen följde ransakningens gång. Ett annat
exempel härpå gifver ett Eriks bref till ståthållaren på Kalmar.
Peter Sastorp hade vittnat, att v. Genewitz sagt sig skola
landstiga vid samt öfverraska Kalmar slott. Konungen nämnde ej
detta i sitt bref men befalde, att om tyska trupper dit anlände,
finge de, "af hvem de än vore bestälde", ej under någon
förevändning insläppas på slottet. Deremot skulle deras anförare
såsom gäster dit inbjudas och "med fog och lämpa" qvarhållas,
till dess konungen fått kännedom om deras ankomst3).

Ännu sedan konung Erik lemnat Svartsjö, fortgingo
derstädes undersökningar, som utan tvifvel hängde samman med
anklagelserna mot de fångna herrarne. Så stäldes den 16 Maj
en viss Jöns Jönsson, sekreterare i grefve Svantes tjenst, och
efter honom den ofvan omtalade Hans Wolf inför rätta. Den

’) Nettelbladt a. st. IV. 151, 152.

2) Riksreg. för d. 12 Maj 1567. Jfr Eriks dagbok för d. 11 Maj : (två
herr Abrahams tjenare) "sade, att en viss grefve Svantes skrifvare kände mera
af hvad sant var".

3) Riksreg. d. 13 Maj 1567.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:03:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/4/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free