Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
A. G. AHLQVIST.
10
båtar till Upsala, grefvinnan Märta likaså på en gammal
fiskare-båt, hvars besättning plågade henne med "stor spott och många
onyttiga ord". Grefve Svante hade hoppats att efter
framkomsten få träffa sin hustru, men förgäfves : i stället fördes han upp
i "gamla biskopshuset", först i ett af hundar orenadt kyffe, några
timmar senare i ett något bättre rum och slutligen — följande
morgon — upp i en kammare på slottet. Här inspärrades äfven
de öfriga fångarne. Fru Märta och hennes dotter fördes till en
hennes egen gård i Upsala. Några mindre misstänkta
adelsmän — Högen skild Bjelke m. fl. — skola likaså hafva varit stälda
under bevakning i staden *).
Den riksdag, som skulle döma i frågan om de fängslade
herrarne, hade emellertid samman trädt. Ridderskapet var,
såsom man kunde vänta, fåtaligt och utgjordes af knapt tjugo
medlemmar. Af den högre adeln hade blott Göran Gera och
Nils Gyllenstjerna infunnit sig; och den senare, som utan tvifvel
anade oråd, synes snart hafva dragit sig ur spelet. De ofrälse
stånden torde deremot hafva varit talrikt representerade, i
synnerhet bondeståndet, som ju räknade ej mindre än sex bönder
från hvarje härad2). Inför den så sammansatta riksdagen
uttalade konung Erik sjelf sina anklagelser. , Hans dagbok för den
19 Maj upplyser om förloppet dervid. Några bland Eriks
umgängesvänner hade föregående dag — "mot hans och deras egen
vana" — lockat honom att öfverlästa sig 3). Troligen hade han
ännu känning deraf, då han den 19 skulle försvara sin sak inför
ständerna. Till det tal, han ämnade hålla, hade han sjelf
författat ett utkast, men det renskrifna exemplaret af detta kunde
han — "i följd af sekreteraren Per Lyderssons falskhet" — ej
finna och måste således tala mera oförberedt. I talet vidrörde
han uteslutande Nils Stures och hans stallbröders
sammansvärjning. De fleste bland de närvarande gåfvo behagliga svar, dock
ej presterna, som i förstulna hviskningar klandrade konungens
regering; äfven bland allmogen djerfdes några säga, att de
(anklagade) endast försvarat sig sjelfve, ja Erik trodde sig höra
^ And. Simonssons berättelse. Handl. r. Skand H. IV. 130, XXI. 22.
Loenbom a. st. s. 4.
2) Stjernman a. st. I. 273. Riksdagskallelsen d. 5 April 1567.
3) Upsala si. räkenskaper för 1567 omtala den stora förbrukningen af
dricksvaror för "kongl. maj:ts egen förtäring" efter den 16 Maj (tre tunnor
pryssing o. s. v.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
