Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
F. ÖDBEJiG.
18
Den äldre Vestgötalagen, från 1200-talets början, har blott
på ett enda ställe ett uttryck, som skulle kunna tolkas såsoin
bevisande konungens domsrätt. Det säges nämligen "att konungen
skall nämnd för sig sätta". Deremot erkännes uttryckligen
konungens domsrätt i de andra såväl Göta- som Svealagarne från
slutet af 1200- och början af 1300-talet. Fåfängt söker man i
landskapslagarne efter några bestämda former för den kungliga
domsrättens utöfning. Den yngre Vestgötalagen omnämner
"räfsingatinget", som skulle hållas två gånger om året, med ett
häradsting före och ett häradsting efter räfsingatinget. Men af
hvem och för hvad ändamål det skulle hållas, upplyses icke.
Dock torde man kunna få antaga, att det var ett kungligt
räfsteting, som närmast hade att afdöma edsöresmål. I
Ostgötala-gen omnämnes "konungs räfst", som skulle hållas (minst) hvart
tredje år med hvarje härad. Det hade uteslutande kompetens i
vissa mål, såsom edsöresmål, i andra åter en med de vanliga
tingen (häradsting och Ljungating, som var gemensamt för hela
landskapet,) konkurrerande domsrätt. En väsendtlig olikhet
med de nyssnämnda tingen hade "konungsräfsten" derutinnan,
att vid "räfsten" ransakades med häradsnämnd, som åter alis icke
omtalas vid de andra tingen ; i stället för nämnd begagnades det
förstärkta edgärdsmannabeviset. Den "kungliga räfsten" afsåg
äfven snabbare exekution, hvarföre den ock för folket måtte
hafva förefallit som en verklig välgerning. . Det utmärkande för
det fornsvenska, likasom öfverhufvud taget för det germaniska
rättegångsväsendet, var den långa tid med många ting, som
åtgick, innan en tredskande part kunde fällas. Först då han
för-fallolöst uteblifvit från det i lagen faststälda antalet ting,
dömdes han. Men exekution följde ej strax, utan tid förunnades
ännu den dömde, att sjelf göra rätt för sig. Skedde det ej, så
egde käranden rätt att ånyo vända sig till tinget för att anropa
dess hjelp, och tinget tillsatte då vanligen en nämnd för
utmätning. På konungsräfsten deremot synes dom genast blifvit
af-kunnad, om svaranden, ehuru lagligen stämd, försummat infinna
sig. Och på dom följde, utan vidare uppskof, exekution af
nämnden, om den dömde ej på utsatt tid uppfylde domen.
Östgötalagen upplyser ej om hvem det var, som dömde å
"konungs räfsten". Att det var konungen eller någon annan å
hans vägnar, kan man sluta af namnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
