Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
F. ÖDBEJiG.
18
Den som genom svekfullt köp slog under sig kronans (skatte-)gods
eller inkomster, skulle straffas som tjuf, d. v. s. med lifsstraff,
om det stulnas värde uppgick till en half mark. Lifsstraff var
ock utsatt för den, som fängslade en som ej var lagligen
förvunnen, eller å bar gerning gripen, eller om det skett utan
konungens bud.
Konung Magnus bemödade sig ock att i handling häfda
kronans rätt och uppfylla sin konungsliga pligt att lag styrka och
frid hålla, att skydda de fattige för de stores öfvervåld. Från
kyrkan synes omkring år 1340 en allmän reduktion skett med
de gods, som ifrån skatte kommit under kyrkan. Kyrkan egde
ej skattefrihet för alla de gods, hon kunde förvärfva sig, utan
endast för de gods, hvarå hon utverkat sig konungars tillåtelse
till skattefrihet. Och den skattefrihet, som kyrkan åtnjöt, fritog
henne ännu ej ifrån s. k. extra gärder. Äfven med det
verldsliga frälset verkstäldes, eller åtminstone befaldes, omkr. 1350 en dylik
reduktion. Såväl k. Magnus som k. Håkan vakade noga öfver
att ej det andliga och verldsliga frälset skulle ökas på kronans
bekostnad. K. Magni bemödanden att stäfja de stores
sjelfsvåld väckte emot honom deras bittra och oförsonliga hat, ett
hat, som slutligen utbröt i öppet uppror och medförde konungens
fall och afsättning. Hatet har äfven förföljt honom efter döden.
Hans minne har gått svärtadt till efterverlden. Men det har
lyckligtvis varit vår tid förbehållet att ur samtida
pergaments-bref och andra hittills mindre kända urkunder gifva en sannare
och rättvisare teckning af denne konung, både som menniska och
regent. Bland andra osannfärdiga beskyllningar, som framkastats
emot honom, är äfven den, att han försummade rättvisans
handhafvande, så "att han hvarken sjelf eller genom andra någonsin
vårdade sig att uppehålla lag och rätt". Denna beskyllning
skall också, enligt Erie Olai, hafva anförts bland orsakerna till
hans afsättning. Men nu utvisa dombrefven, att ingen svensk
konung oftare sjelf suttit till doms än k. Magnus. Nästan
ständigt var han stadd på resor i sina vidsträckta riken, som han
med förvånande hastighet genomreste för att, såsom han sjelf
ibland säger, "skipa lag och rätt åt sina undersåtar"
Genomträngd, som han var, af en liflig känsla af konungakallets vigt
och ansvar, sökte han på allt sätt uppfylla sin konungsliga pligt
att lag styrka och frid hålla. Med kraft uppträdde han mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
