- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Fjerde delen /
209

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

31

OM SVENSKE KONUNGENS DOMS RÅTT.

209

bisittarne i rätten uttryckligt omnämnas. Yid tinget skulle
konungen biträdas af nämnd, som utsågs af häradshöfdingen, med
häradsboarnes bifall, till hälften frälse, hälften bönder.
Häradshöfdingen skulle sjelf sitta i nämnden. Blott tre af nämnden
fingo jäfvas. Annars heter det om nämnden vid häradsting, att
hon skulle tillsättas med båda parternas bifall. "Råde hvar för
halfva nämnd." Räfstetingsnämnden åtnjöt underhåll af
häradshöfdingen, som skulle underhålla hvar frälseman i
nämnden med två hästar och hvar bonde med en häst. Dessutom skulle
häradshöfdingen underhålla lagmannen med 8 hästar. Till
ersättning härför egde han att uppbära häradets andel i de å
räfstetinget ådömda böterna. Fogden skulle deremot underhålla
konungen eller hans domhafvande med 8 hästar och konungens
sigillbevarare med 3 hästar. Lagens mening synes nämligen ha
varit, att allmogen ej skulle i och för räfstetinget betungas med
någon gärd. Detta nämner ock Upsalastadgan af d. 6 Dec. 1344
såsom anledningen till "konungsnämndens" rätt att få uppbära
häradets andel i böterna. Dessa böter måste ha varit mycket
betydliga, emedan de kunde anses såsom en tillräcklig
ersättning. Bland de i landslagens konungabalk uppräknade 6 fall,
då konungen egde att fordra särskild gärd, nämnes ej räfsteting,
ehuru k. Magnus i ett bref d. 7 April 1346 till invånarne i
Upsala, Strengnäs och Linköpings stift, — deri han beder allmogen
om tillgift för de stora skatter, de för konungens skull måste
bära, och hvari han lofvar att ej besvära dem med några nya pålagor
utöfver de lagliga, — särskildt förbehåller sig rätt att få uppbära
gärd, då han reser omkring i landet för att hålla räfsteting.
Flere bevis finnas ock att det fortfarande varit sed att fordra
gärd för räfsteting. I k. Magni privilegier för Norbergs
bergslag d. 24 Febr. 1354 fritagas bergsmännen från ali gengärd,
"utom mot den, som konungsdom hafver, eller mot konungen sjelf,
då han kommer". Och i den delningstraktat, som k. Magnus d.
22 Nov. 1359 ingick med sin upproriske son Erik, då han med
honom på två års tid delade sitt rikes inkomster, "faderligen
behjertande sonens qval, bekymmer och gäld", föreskrifves det
äfven, att inkomsten vid rättare tingen skulle jemt delas emellan
dem båda, men underhållet för nämnden skulle, "såvida ej
bönderna bestridde den", bekostas af bådas lotter. Att nämnden
skulle underhållas af häradshöfdingen, som härför hade att upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:03:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/4/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free