Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
OM SVENSKE KONUNGENS DOMS RÅTT.
211
sättande af kungliga dombref torde framgå ,af landslagens
föreskrift, att konungens "dagsbref" skulle lösas hos konungens
kansler med en half mark, och "fridsbref" med en mark. Det torde
ock hafva varit kansleren, som åsyftats med den vid räfstetinget
förekommande konungens sigillbevarare.
Angående omfånget och gränserna för honungens
benådning sr ätt är Dråpmålabalken mycket upplysande. Kom en
dråpare sjelfmant för konungen eller "hans embetsmän i riket" och
bekände sin gerning, så skulle han erhålla af konungen
"dagsbref d. ä. säker lejd samt bref till, det härad, der gerningen
gjordes, med namngifvande af en person, som skulle vid
häradstinget å konungens vägnar vara närvarande, att målet måtte
granneligen ransakas. Häradshöfdingen och nämnden skulle då
ransaka, om dråpet skett af nödtvång och rätt lifsnöd, i hvilket
fall de skulle ålägga målseganden att taga böter, så som de ville
ansvara inför Gud och konungen. Ofverbevisades åter dråparen,
att han onödd begått gerningen, fick ej målseganden åläggas att
taga böter, utan skulle dråparen rymma landet och ej få frid,
förr än han erbjudit så stora böter, som målseganden fordrat.
Först sedan dråparen erlagt dessa och målseganden bedit för
honom, egde konungen honom frid gifva. — Den offentliga
mag-ten ingriper ej här i den mening, hvarunder vi nu tänka oss
densamma. I stället för att framträda som en straffande magt,
vill hon bemedla försoning. Äfven dråp kunde försonas med
böter. Vid dråp af nödtvång måste målseganden förpligtas att
taga böter, hvilkas storlek bestämdes af nämnden. Var dråpet
begånget utan nödtvång, så bestod ej straffet deri, att den
skyldige öfverlemnades åt statsmagtens straff eller åt den enskildes
hämnd, utan en viss tid medgafs dråparen att rymma, hvarefter
han förklarades fredlös. Men var ej målseganden oblidkelig och
dråparen villig samt i stånd att betala de äskade böterna, så
kunde dråparen på målsegandens förbön äfven af konungen
erhålla frid emot utläggande af 40 marker till konungen. Grenom
dråp var ej blott den enskildes, utan äfven det allmännas,
konungens frid kränkt. Derföre måste båda försonas. Likasom ej
konungen mot målsegandens vilja kunde förunna en dråpare
lifvet, så kunde ej målseganden ensam gifva dråparen frid. En
sådan frid berodde alltid ytterst på konungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
