Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
OM SVENSKE KONUNGENS DOMS RÅTT.
223
siliarorumque nostrorum consilio") en dom i Jönköping, der
inför konungen, i k* Magnus, hertig Albrekts och flere höga
herrars närvaro, Lindorm Eskilsson anfört klagomål emot ridd.
Erengisl Suneson Jarl, hvars följesmän hade på jarlens
befallning fängslat och beröfvat honom ali egendom och derjemte
"under grym behandling" nödgat honom till förbindelse på stora
penningesummor, för hvilka han måst ställa borgen.
Konungen återgifver Lindorm friheten, upphäfver de aftvungna
förbindelserna och förklarar jarlen och hans följesmän skyldige att
återställa den bortröfvade egendomen. Något straff ådömdes ej
den högättade stråtröfvaren.
Att rådet äfven egde en mera sjelfständig domsrätt,
oberoende af konungen och, såsom det synes, alternativt med
konungen, utvisas af ett och annat dombref redan från denna tid. Så
stadfäste Bo Jonsson, "k. Albrekts embetsmän", på räfstetinget
i Linköping d. 10 Januari 1371 en af underlagmannen Jon
Up-länding å samma dag och ställe fäld dom till förmån för
Linköpings domkyrka angående till henne testamenteradt gods,
hvarvid likväl en ytterligare granskning, om så skulle påfordras,
förbehålles konungen eller konungens rådgifvare eller Bo Jonsson
sjelf. Och det var på ett rådsmöte i Södertelge 1377, som
klagomål väcktes af biskop Grotskalks tjenare om den upprörande
behandling, som de efter biskopens mord lidit af flere rikets
stormän. Om konungen talas det alis icke i det bref, som rådet
med anledning af denna sak utgaf. I följande afdelning skola
vi återkomma till frågan om rådets sjelfständiga domsrätt.
Den tredje formen af konungens domsrätt var, om man så
får kalla den, konungens dom i sitt hof då han, såsom det
synes, personligen dömde, och hvarvid hvarken ting eller råd
omnämnes i de kungliga dombrefven. Sannolikt har konungen
äfven vid sådana tillfällen haft en eller annan rådsherre eller
annars lagkloke män som bisittare. Och det kan nog äfven vara
möjligt att vissa dombref blifvit utfärdade på ting eller
rådsmö-ten, ehuru sådant ej utsatts i brefven.
Såväl af k. Magnus som af Albrekt hafva vi flere dombref,
som kunna hänföras till denna tredje form. Dessa dombref
utgöra ofta stadfästelsebref på föregående konungars domar. Rätt
ofta stadfäste konungen domar, som af andra å konungens
vägnar afkunnats. En sådan stadfästelse begärdes dels af konungs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
