Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
F. ÖDBEJiG.
18
bestraffa de stores tygellösheter och sjelfsvåld. Detta erkänner
också konungen sjelf i den förödmjukande afbön, som han d. 7
Aug. 1371 måste göra, då ali magten lades i rådets hand: "För
den skull att några män, som vi hafva antvardat våra och rikets
land och hus, hafva med hårda gerningar gjort allt folket oss
ovilligt, så vidt som riket är, tvärt emot vår vilja, ehuru vi äro
högligen misstänkte att dylikt ofog skulle vara gjordt med vår
vetskap och befallning, hvilket det vet Gud, icke är sant, fastän vi
äro skyldiga deri; att vi icke hafva öfver dem skipat så sträng rätt
som oss tillhörde efter de klagomål, som inför oss framstäldes o, s. v."
Sjelf var k. Albrekt ej blott i början utan så länge han
regerade omgifven hufvudsakligast af tyskar, och äfven de
förläningar, som det berodde på honom att bortgifva, kommo
företrädesvis tyskarne till del. "De flesta Mecklenburgska adelsmän
torde antingen i hans eller hans fars tjenst hafva någon tid
uppehållit sig i Sverige". Dock förminskades något tyskarnes
inflytande under den senare delen af Albrekts regering. Det är
derföre ej underligt, att tyska begrepp om allmogens ofrihet och
bonden såsom lifegen gjorde sig gällande hos konungen äfven
med afseende på de svenska förhållandena, såsom det visar sig
af k. Albrekts bref af d. 11 Juni 1366, deri han ger Klara
kloster rätt att välja tio bland kronans afsigkomna och ej skatt
fullgörande landbor, för att åt dem utarrendera jord och sedan
dem för alltid behålla.
Albrekts regering är för öfrigt af historien väl bekant.
Under honom blef konungamagten en skugga. Vid förlikningen
med rådet 1371 öfverflyttades magten till rådet. Den
mägtiga-ste mannen i riket var nu drotsen Bo Jonsson. Då han 1386
afled, sökte konungen att indraga hans oerhörda förläningar,
hvarjemte det vill synas som om frälset hotats af en reduktion. Uti
den strid, som med anledning häraf utspann sig emellan
konungen och aristokratien dukade konungen under. För att segra
hade likväl aristokratien nödgats söka drottning Margaretas hjelp.
Och Margareta var nog mägtig och beherrskade så ställningen,
att hon ensam kunde bestämma vilkoren för den lemnade
hjelpen. Vi stå nu vid ingången till den nya period, som
betecknas med namnet Kalmarunionen och med hvilken period äfven
den kungliga domsrätten inträder i ett nytt skede. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
