- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Fjerde delen /
262

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

262

AND. FRYXELL.

20

engelska och holländska sändebuden gjorde också de allt möjligt
till dess förekommande. Dessa voro de egentliga orsakerna till
den dåvarande turkiska politikens täta vexlingar .mellan krig
och fred och till de många vizir-oinbytena. Nämnda
företeelser voro dessutom följder dels af tsarens försök att
undandraga sig uppfyllandet af sina vid Pruth gifna löften, dels af
vanliga täflingsstrider mellan sultanens högre ämbetsmän, hvilka
sökte undantränga hvarandra. Såväl be sagde ämbetsmän som
Frankrike hafva vid dessa sina stämplingar begagnat bland
andra svepskäl och täckemantlar äfven Karl den tolftes namn och
anspråk; turkarna dock utan allvarlig afsigt att för Sverges skull
underkasta sitt fädernesland några större uppoffringar. Under
våren 1713 har ock franska sändebudet i Konstantinopel för sin
regering beskrifvit förhållandet med följande ord: Som ärlig
man bör jag icke förtiga, att turkarna söka blott sin egen
fördel, och att om de kunna uppgöra sin sak med Peter och
August, skola de ej göra minsta svårighet vid att uppoffra
svenskarne. Dessa äro ock sjelfva öfvertygade derom 1). Några
författare påstodo ock, att sjelfkärlek och sjelf berömmelse utgjorde
förnämsta grunden till åtskilliga svenskars försök att inbilla
sig och andra, det besagde vizir-ombyten och krigsförklaringar
vore ett verk af dem och deras konung. Och i sanning! då man
besinnar, att alltifrån hösten 1709 hade turkiska regeringen
beständigt uppmanat Karl att lemna Turkiet; — att han det
oaktadt stannade i hela fem år qvar; — att engelska och
holländska sändebuden i Konstantinopel underrättade dervarande
regering om, huru utmattadt och hj elplöst Sverge var; — när man
besinnar allt detta, så är det i hög grad otroligt, att det var
Karl den tolfte, som mägtade genomdrifva dessa vizir-ombyten
och krigsförklaringar.

Grranskom slutligen det sätt, hvarpå Karl gick till väga för
att öfvertala sultanen till ofta nämnde krig mot Ryssland ! Ehuru
sjelf uppehållande sig i Turkiet, dref konungen aldrig dessa
underhandlingar genom personliga samtal med sultanen eller med
dess vizir utan genom sina sändebud. När han nu icke ville

l) Europäische Fama, 1713, s. 244.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:03:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/4/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free