Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416
A. F. 10
14
WI
Af den behandling, som de före slaget vid Pultava tagne
fångar i Ryssland fingo undergå kunde man beräkna hvad de nu
fångne i den vägen hade att vänta sig. Den förste svenska
fånge, som togs af czaren i början af kriget då han tågade mot
Narva, var en fänrik ai H. R. Horns regemente. Då czaren
frågade honom om fästningens tillstånd och om försvarsanstalterna
derstädes m. m., men ej erhöll tillfredsställande upplysningar,
slog han honom i ansigtet och tillfogade honom så svåra sår, att
ärren deraf aldrig utplånades. En generalmajor Butturlin följde
sin herres exempel, hvarefter han upplyftade och visade czaren
sin hand, som blifvit blodig, yttrande, att han så skulle handtera
svenskarne som denne.
Då czaren och en hans generaler kunde tillåta sig sådana
nedrigheter, var icke bättre att vänta af det lägre befälet samt
den ännu råare gemenskapen; och när man jemför czarens ofvan
anförda beteende mot en värnlös fånge med hans brådstörtade
— af ytterlig fruktan orsakade — afresa från ryska lägret före
slaget vid Narva, samt general Scheremetieffs fega uppförande
vid passet Pyhäjoggi, äfvensom hans ömkliga flykt i sistnämnde
fältslag, finner man fullt förklarligt att svenskarne hyste både
afsky och förakt för sina fiender, väl inseende att förödmjukelser
och lidanden af flerfaldig art under fångenskapen skulle blifva
deras lott.
Czaren hade erhållit krigsfångar till något större antal i
träffningarne vid Erastfehr 1701 och Sagnitz 1702, samt vid
följande fästningars öfvergång och uppgifvande, nemligen
Marienburg och Nöteborg 1702, Nyenskans 1703, Narva, Dorpt och
Iwanogorod 1704 l). Alla dessa städer och fästningar, med
undantag af Narwa, som intogs med storm, hade kapitulerat med
vilkor af fritt aftåg för besättningarne ; men tvärt emot gifvet löfte
blefvo dessa antingen plundrade och misshandlade eller ock
bortförde. Sedermera föllo Wiborg, Riga, Dünamunde, Pernau,
Kexholm samt Reval 1710 — då garnisonerna derstädes undergingo
dylik behandling, och samma öde drabbade äfven dem.
Dessutom blefvo från Östersjöprovinserna en mängd civile tjenstemän,
borgare, handtverkare, qvinnor och barn bortförde, utan försköning
och utan afseende å ålder eller kön. Stora skaror af bönder och
x) Nordberg, Carl XII:s Hist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
