Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
svenska krigarne eft eli I’ul’l’ava-slaQet.
421
Omkring 1700 officerare, utgörande större delen af
komp.-befälet, afsändes till guvernementen Archangel, Vologda, Kasan,
Simbirsk och Astrakan, samt förlades i en mängd städer,
hvaremot generalitetet och regementsofficerarne, några
komp.-officerare samt större delen af den till fältkansliet och
krigskomis-sariatet hörande personal fingo qvarstanna i Moskwa.1) Da
komp.-officerarne bortsändes, anhöll man att de som tillhörde samma
regementen skulle få följas åt till samma ställen, men ryska
myndigheterna fäste sällan något afseende dervid. "Föräldrar
"och syskon blefvo ofta mot ali billighet åtskiljda; icke ens
värn-"lösa qvinnor fingo åtfölja sina anhöriga." 2) Man visste ej ens
hvart alla afsändes. Piper anhöll hos ministern Grolowin
upplysning derom, för att kunna tillsända fångarne de
understöds-medel, som möjligen kunde anskaffas eller erhållas från Sverige.
Till dess detta skulle låta sig göra, begärde han att fångarne i
förvisningsorterna måtte få utbekomma några förskottsmedel mot
framdeles skeende ersättning. Sådant medgafs på fa ställen,
men å de flesta alldeles icke. Den egentliga orsaken till
oginhoten mot fångarne var, att ryssarne ville underkasta dem den
högsta möjliga nöd, för att de derigenom skulle tvingas att ingå,
i rysk tjenst. En del, af tyskar bestående, värfvade regementen
togo också tidigt nog tjenst, så väl befäl som manskap, men
få voro deremot de svenskar som vidtogo en sådan utväg i sitt
elände 3).
Till följe af ett i Kasan — hösten 1710 — utaf ett större
antal officerare gjordt rymningsförsök blefvo de svenske
officerarne ytterligare förskingrade, och de fleste bortförde till
Sibe-rien, hvarest de hade att utstå den längsta och hårdaste
pröfningen. I likhet ined hvad förut egt rum, indelades fångarne i
sviter om 100 personer, hvilka — våren 1711 — afgingo den
ena kort efter den andra, samt fördes på skutor och smärre
farkoster å de sammanhängande floderna ända till staden
Solikam-sky, hvarest en mindre del fick qvarstanna. De öfriga fortsatte
sedan färden landvägen öfver Uralbergen till staden Werchaturie,
belägen öster om denna bergskedja, vid ett pass bildande
likasom ingångsporten till Siberien. Under denna färd, företagen af
’) Ennes, Carl XII:s krigare.
2) D:o, d:o, och Sander, sid. 12.
3) Riksarkivet, Pipers ocli Relinskölds bref till Statskontit d. 16 Jan. 1812.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
