Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’450
xaver liske.
240
fingo veta, att till konungen af Sverige vore i antågande
hjelp-trupper, bland hvilka voro 8,000 man åtföljda af trenne
mecklenburgska och en sachsisk furste, vände de sig mot dessa och
upprefvo skärtorsdagen vid Kozienice med blott 3 regementen
en ströfcorps, som var utvald ur samtliga hjelptrupperna.
Antalet af de slagne uppgick till 300 ryttare och 50 dragoner,
hvaraf blott en blänkare undkom såsom nuntius cladi. De
regementen, som här kämpade, voro följande: wojwodens af
Sandomir pansar-fana, i hvilken löjtnant Stefan Stapkowski stupade,
kastellanens af Kijew fana och Kryczynski’s tartariska fana,
Följande dagen, fredagen, ankommo vi i gryningen framför
Warka. Som bryggan öfver Pilica var uppbruten, vadade hären
öfver strömmen. Kort derefter, en god half mil från staden,
träffade vi fienden i slagordning och levererade honom en
tapper strid; isynnerhet utmärkte sig hussarerne, som génombröto
det fiendtliga rytteriet, de öfriga förföljde det. Fotfolket
försvarade sig i skogen, men sedan denna stuckits i brand, besegrades
det utan svårighet, så att blott få af dessa trupper undkommo.
Men ej heller här förstodo de våra att begagna sina fördelar, ty
de ofvannämde prinsarne, som lyckats fly undan till det nästan
öde slottet vid Czersk, lemnades der i ro af de våra öfver
natten och drogo sedan på morgonen sina färde. De hade utan
svårighet kunnat taga denj till fånga, men läto dem undkomma
till Warschau, der Wittenberg var kommendant. Under dessa
tilldragelser, då konungen af Sverige såg att polackerne hade
lemnat sina positioner, gick han öfver San emot den lithauiska
hären, hvilken icke kunde göra honom motstånd, utan drog sig
undan åt sidan. Den svenska konungen fortsatte sin väg till
Preussen. Vår här å sin sida, särskildt pöbeln i det allmänna
uppbådet och quart-hären, utplundrade Storpolen, derför att man
dit insläppt svenskarne.
Den 9 Maj detta år 1656 stälde sig en mil från G-nesen en
8,000 man stark svensk här vid Klecko. De våra ryckte fram
och påträffade svenskarne i morasen, men då de med blott sina
bössor ingenting kunde uträtta mot svenskarnes artilleri, drogo
de sig åter tillbaka i allmän förvirring, sedan de lidit ej
obetydliga förluster pä manskap och hästar. Härunder föll min
andra löjtnant Johan Borowski, som hade efterträdt Stapkowski,
samt Kielczowski, Christoff Dembinski af slägten Nieczuja,
Stephan Gosciminski och Johan Burzynski; Peter Borzencki
fick sina tänder utskjutna ur munnen; 14 "towarzysze" ur en fana
sårades, äfvensom löjtnant Wilczkowski och 2 andra stupade.
Den högborne marquis Myszkowski’s fana fick öfvergå i tredje
hand och räddades slutligen med knapp nöd af en "towarzysz"
till fots, Johan Bieganski. Hela hären råkade i oordning, att
icke säga flykt. Den räknade dock med det allmänna uppbådet
ända till 40,000 man. Våra befälhafvare hade ett par veckor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
