Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
l’OLSK LITTERATUR RÖRANDE SVERIGES HISTORIA.
455
Vi uppstälde oss den sista October framför Könitz, bestego
murarne och besköto staden med granater, hvarvid en granat
träffade det hus, der fursten af Anhalt (en slägting till Hans
Maj:t konungen) uppehöll sig, och hade en så kraftig verkan,
att huset brast sönder i tvenne delar och granaten trängde
igenom trenne våningar. Den 3 Nov. kapitulerade staden. Fursten
med sitt folk et cum supelectili tam domestica quam bellica
af-marscherade under trum-musik ....
Sedan vi intagit Könitz, kommo vi hel. Martinsdagen till
Danzig och lägrade oss en god fjerdedels mil från "Schottland"
under en sådan köld, att allt artilleri kunde föras öfver isen.
Danziger-boerne skickade till oss 500 man utvaldt fotfolk, som
förblef med oss hela tiden i lägret. Der firade vi jul. På hel.
Stephansdagen erinrade en fältkaplan sina åhörare under
guds-tjenstpredikan, såsom under krigstiden är vanligt, om gamla
polska hetmäns bragder, såsom en Zamoyski, en Zolkiewski, en
Koniecpolski. Då tillropade honom Radlinski, furst Demetrius
Wisniowiecki’s löjtnant, i drucket tillstånd: "prest, hvarför
nämner du ej Potocki?" Han uttalade visserligen dessa ord i
be-rusadt tillstånd, men snart nog hämnade Gud den skymf, som
tillfogats hans tjenare, såsom af det följande skall visas. Då
konungen af Sverige redan hade gått öfver "Weichsel på isen
emot oss, lemnade vi Hans Maj:t i Danzig och gingo samma
väg, som vi kommit, tillbaka till Könitz. I Könitz påträffades
Hennes Maj:t drottningen på väg till Danzig. Hären förlades
nu i nattqvarter i nejden rundtomkring. Furst Demetrii
regemente stod nästan i härens centrum och ofvannämde
regements-löjtnant Radlinski firade i ali sköns ro nyårsdagsfesten 1657.
Under tiden hade svenskarne ryckt ut från slottet Zlotow och
påträffat en bonde från byn af samma namn, hvilken berättade
dem om polackernes muntra lif och ledsagade dem till vårt
läger. Här upprefs nu — synbarligen en Guds skickelse — hela
detta vårt regemente; svenskarne voro dock ej mera än 200
man och regementet deremot räknade 9 fanor. En mängd
"to-warzyszer" blefvo slagna, många gjordes till fångar, hästar, vagnar,
allt togs af fienden och knapt en 50 man voro i stånd att genom
flykt rädda sig till fots i blotta skjortan. Svenskarne kunde
dock ej angripa hela hären för mörkrets och den tjocka dimmans
skull. Blott vår fana satte sig till motvärn vid skenet af den
af svenskarne antända byn. Vi anföllo under stormande skri
och lyckades injaga skräck hos fienderne, så att vi kunde
återtaga något af de eröfrade hästarne och packningen. Förutan
detta motstånd hade troligen hvarenda man af detta regemente
blifvit dödad. Så straffade Gud den af hans tjenare lidna
smäleken. Radlinski sjelf blef dock vid lif, men deremot stupade
en af hans bröder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
