Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’474
XAVER LISKE.
240
han hostibus bene usus est, ty hon hade medel och utvägar att
söndra honom frän svenskarne och föra honom på sin sida, så
att de sinsimellan upprefve hvarandra, d. v. s, såsom det heter:
in Beelzebub eiicere dæmonia, utdrifva en djefvul genom en
annan."
Författaren anmärker vidare, att åtskilliga ansedda polacker,
hvilka han äfven särskildt namngifver, väl visste, att drottningen
arbetade på att man hellre genom underhandlingar än genom
krig skulle afgöra saken.
"H. M. drottningen insåg väl, att genom Rakoczys ruin
skulle vägen till Siebenburgen öppnas för turkarne, och att
Polen deraf ej kunde draga någon fördel, utan att tvärtom stora
bekymmer deraf i framtiden måste uppkomma för hela kristenheten,
bättre vore det då, att använda hans här, hans krafter, hans
penningar och vänskap, som han redan erbjudit, mot en
mäktigare fiende, svensken. Derför önskade hon att locka Rakoczy
framför Krakau och der anställa praktiker och underhandlingar
med honom, ty svenskarne, som ännu innehade staden, skulle,
när de detta märkte, råka i icke ringa förvirring."
Dessa och flere andra skäl fram stälde drottningen i ett
utförligt referat. Men hon visade äfven vid förhandlingarna med
konungen af Ungern det polska landet stora tjenster, isynnerhet
då den davarande underskattmästaren af Polen såsom sändebud
i Wien icke ville samtycka till saltbergverkens betungande.
Drottningen gaf nemligen dertill sitt bifall, ehuru hon derigenom
led betydande förluster i sina inkomster, och förmådde äfven
konungen att härtill samtycka.
"Efter afslutandet af detta accord med konungen af Ungern,
trodde drottningen att i Polen lugnet snart skulle återställas.
När derför det franska sändebudet monsieur de Lumbres föreslog,
att man skulle ingå öfverenskommelse med svenskarne, af hörde
hon detta med ovilja, ty hon förmenade, att polackerne med de
friska tyska hjelptrupperne skulle sätta i verket en
antiperista-sim, nemligen tillbakaslå angreppet och med lätthet icke blott
fråntaga svenskarne hvad de hittills tillryckt sig utan ock
ärofullt återvinna det länge sedan förlorade Lifland. Men snart nog
märkte hon, att dessa räddningsbringande grannar icke öns k ad o
ett så hastigt slut på kriget. Hon beslöt då att inleda en
korrespondens med Frankrikes krona och der söka sitt reme»
dium.
"Då H. Maj:t konungen skulle bryta upp från Warschau till
Bromberg, ville konungens af Ungern sändebud förmå honom
att låta sitt hof hos det franska sändebudet aflägga tacksägelse
för hans omsorger och välvilja och tillika förklara, att det icke
mera hade behof af hans biträde, han kunde sålunda återvända
till sin herre."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
