Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
anteckningar om svenska historiska folkvisor.
503
har Bernhard stannat i Stockholm, för att vänta pä Urbans
"tillatilse bref" ; när han får underrättelse om att konung Albrekt
är fången, gifver han sig först till Hättebröderna och rymmer
sedan sin väg "yfwir deth saltha hafwit". Seglen stå spända,
Elisif gråter. Bernhard frågar, om hon tror att han skall skona
henne för hennes många tårar. Hon anropar Gud. I hast
uppkommer svårt väder, fartyget sönderslås, alla omkomma utom
Elisif, som ensam hinner till land.
Landet var Gotland, der en fiskare upptager Elisif och för
henne till Yisby kloster. Der befann sig biskopen i Linköping,
Nils, som blef förskräckt, då han såg "den fagra Bos, I den
he-lighe klösterdräckt" ; hon klagar för biskopen sin nöd och ber
honom, att föra henne till Bisberga. Hon kommer dit, men
sjuk; inom två dagar är hon död, i enlighet med hvad hon sjelf
förutsagt. Biskop Nils säger i visans slut, att han varit vittne
till allt detta och uppskrifvit det.
Afzelius vet i Sago-Häfder om i visan nämda personer
och händelser åtskilligt mera än hvad visan gifver vid handen:
så t. ex. hade herr Eriks "husfru" tidigt dött; "änskönt Karin
var blott sju år gammal, bortlades dockorna, emedan hon fått en
uppmaning i en syn, eller dröm, att bortlägga barnsligheterna" ;
Elisif sörjde mycket Karin, sedan denna lemnat klostret;
Bernhard var "en hofman, den der hade mycken ynnest hos
konungen"; Elisif anropar på hafvet "Gud och alla Helgon" o. s. v.
Ofvan nämde J. H. Schröder fann visan, som han kallar
"en af de vackraste från fornåldern", i flere afseenden
märkvärdig. Att författarens namn var bekant, vore vigtigt för
undersökningen af våra folkvisors ålder, och kännaren kunde genom
jemförelse "sedermera draga ytterligare bestyrkelse för andra
Visors samtidighet och äkthet o. s. v."; denna mening, att
Nicolaus Herrmanni var visans författare, hade för öfrigt Schröder
qvar 17 år senare i en afhandling 1), der nämde betydande skald,
"Hymnologorum nostratium facile princeps", omtalas.
Hyltén-Cavallius och Stephens funno visan "ej allenast högst rörande,
utan äfven af stor vigt för uppfattningen af tidehvarfvet och af
orsakerna till konung Albrekts fall Sjelfva behandlingen",
fortfara de, "oaktadt sin halft krönikelika enfald, förråder både
’) De poesi latin a medii ævi in Suecia. Upsaliæ 1833.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
