Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
anteckningar om svenska historiska folkvisor.
505
språket redan under det senare århundradet illa medfaret, men
det hade icke de fel, som visan företer. Föga behöfves det flere
än ett exempel på hvilka språkfel, det innehåller; man mötes
strax i andra stanzen af en mening, som i detta fall kan göra
till fyllest. Den lyder: "Han ägdi ena Dotter . . . Swa mikliga
fromman och fager". Eget är, att J. H. Schröder icke anade
oråd af formen "ägdi", då han eljest väl visste att "verbet" hette
ätti i imperfekten, och åtte till och med lefver ännu 1) ; mikliga
eller mikiliga är isländska och icke svenska; from betydde i
det gamla språket, som redan Ihre (i Glossarium) nämner, icke
vårt from, utan förekommer i betydelsen fortis, strenuus ofta i
medeltidsskrifter som epitet åt hjeltar, under det from o: mitis,
benignus är senare ; för öfrigt är fromman en maskulin ackusativ,
fastän stäld utmed nominativen fager.
Det låter mycket väl tänka sig, att språket i visan blifvit
förvanskadt af afskrifvaren-franciscanen Laurentius Andreæ,
helst som vår noggrannhet vid handskrifters återgifvande den
tiden icke var uppfunnen, utan ett kopierande, som vi skulle
kalla sjelfsvåldigt, snarare hörde till regeln än till undantagen;
ytterligare kan Hallman hafva omgjort munkens godtyckliga
afskrift. Imellertid finnes icke ett ord af Hallman, som
antyder någon hans bearbetande åtgärd, oaktadt, derest någon
bearbetning egt rum, denna — som bland annat borde gält äfven
versformen, hvilken, såsom ofvan anmärktes, vittnar om
1600-talet — skulle varit ingenting mindre än en fullständig om
diktning, på samma gång visan utgifves för ett apographum af
Laurentius Andreæ, enligt en anteckning af honom, som Hallman
anför. Ja, redan ordet "apographum" i en munks afskrift har
något misstänkt: det finnes blott på två ställen hos romerska
författare, och är på det ena bibehållet som grekiskt; hos Du
Gange finnes det ej ens upptaget.
Gå vi närmare lös på visans uppgifter, finna vi snart dem
vara behäftade med ej blott åtskilligt vacklande och mindre
sannolikt, utan till en del ock med motsägelser mot kända data.
Hvilken var sålunda den Bernhard, med hvilken konung Albrekt
umgicks så nära och för hvilken han så lade sig ut? Han finnes
ingenstädes nämd mera än i Elisifsvisa», så kungagunstling han
Rietz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
