Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
C. CAMPORI: RAIMOMDO MONTECUCCOLI.
XIII
denna motsägelse löses genom den i flere pålitliga källor meddelade
uppgiften, att Piccolominis regemente eller en del deraf från högra
flygeln skickats det vikande Pappenheimska rytteriet till hjelp.
Frågan förtjenar närmare undersökas; i allmänhet är berättelsen om slaget
vid Lützen högeligen i behof af en kritisk utredning från svensk sida,
så grundligt den än synes ha blifvit af G. Droysen behandlad i hans
bekanta monografi: "Die Schlacht bei Lützen 1632" (Forschungen zur
deutschen Geschichte, Y).
Vi kunna här icke följa Baimondo Montecuccoli på hans långa
krigarbana, utan måste inskränka oss till de vigtigaste dragen. I
slaget vid Nördlingen deltog han med utmärkelse och blef kort derpå
öfverste; likaledes var han med vid Wittstock. I en träffning med
svenskarne vid Brandeis i Böhmen 1639 råkade han för andra
gången i svensk fångenskap. Denna varade omkr. tre år, af hvilka
Montecuccoli tillbragte mesta tiden i Stettin. Under denna långa
ofrivilliga hvila hade han riklig tid att tillfredsställa sin håg för
studier, och tillfälle dertill erbjöd f. d. hertigliga biblioteket i Stettin.
Det var nu, som M. genom studier i krigskonst, historia m. m. lade
grund till det rykte, han sedermera förvärfvade att vara en af sin tids
lärdaste militärer. Men han inskränkte sig ej till studier, utan
började redan nu sysselsätta sig med sjelfständiga forskningar och
författareskap rörande militära ämnen. Bland otryckta arbeten af honom,
som förskrifva sig från denna tid, nämner förf. en numer förkommen
afhandling om svenskarnes krigskonst ("Sulla tattica degli Svedesi"),
hvilken det utan tvifvel vore af stort intresse för vår krigshistoria
att känna.
Ändtligen på våren 1642 blef Montecuccoli utväxlad emot
öfverste Slange. Kort derpå blef han af sin suverän, hertigen af
Modena, kallad hem och förde befälet i hertigens krig med påfven
1642—43. Är 1644 finna vi honom åter i kejserlig tjenst, numer
upphöjd i generalsgraden. Han deltog i det olyckliga fälttåget 1644
under öfverbefäl af sin landsman Gallas (egentl. Galasso, från
italienska Tyrolen) och yar en af de kejserliga generaler, som vid Jüterbogk
slogo sig igenom den svenska hären, ehuru med stora förluster.
Större framgång hade M. i de följande fälttågen: år 1645 undsatte
han Brünn, 1646 och 1647 höll han Wittenberg stången i Schlesien
och Böhmen; han tillfogade Wrangel en känbar förlust genom
träffningen vid Triebel (aug. 1647), utmärkte sig synnerligen i slaget
vid Zusmarshausen, då han med stor skicklighet skyddade de
kejserliges återtåg, samt var nära att tillfångataga Wrangel i öfverfallet
vid Dachau.
Montecuccolis nästa beröring med svenskarne blef af mera
fredlig art. I början af 1654 företog han, åtföljd af grefve Caprara, en
resa till Sverige, dit han som det synes blifvit inbjuden af
drottningen. Han kunde ej annat än önska att få se det land, med hvars
söner han haft så mången hård dust att utkämpa, och ej mindre att
lära känna denna berömda drottning, hvars literära intressen han i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
