Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXXVITI
granskningar och anmälningar.
58
liga förklaring. Den ena ytterligheten föranleder den andra. Den
s. k. souveraineteten, sådan den under k. Carl XI framträdde, var
väl icke endast en frukt af stridande partiers stämplingar — en
skarpsynt häfdatecknare har tvärtom, och icke utan skäl, ansett
en-våldsförklaringen såsom den mognade frukten af hela tidsskiftets
politiska utveckling — men omisskänneligen hafva dock partisplit och
partiifver vid enväldets både genomdrifvande och tillämpning lemnat
så tydliga spår efter sig, att det nya statsskicket deraf erhållit en
ganska skarp prägel. Det inneslöt derigenom ifrån början ett frö till
förstörelse, som väl grodde långsamt, men med tiden kom till full
utveckling. Det skedde under k. Carl XILs sista, olycksfulla
regeringsår. I sakernas egen natur låg alltså att denne konungs död
måste blifva lösen till en grundlig omhvälfning. Att denna blef så
fullständig och ytterlig vållades dels af de ytterligt svåra pröfningar,
som enväldets sista skede medförde, dels ock till en viss grad af
personliga och tillfälliga förhållanden. Det var naturligt att den hatade
och fruktade souveraineteten utplånades, men det var olyckligt att i
stället danades ett obegränsadt mångvälde, som i sin utveckling
medförde vådor af svåraste art och som, om det fått fortgå, sannolikt
skulle beredt Sverige Polens öde. Statshvälfningen år 177*2 frälsade
Sveriges folk från denna olycka, men lade grund till nya pröfningar,
äfven de af mycket allvarsam art. Nära ett århundrades dyrt köpta
erfarenhet har behöfts för att möjliggöra en politisk skapelse af sådant
jemnmått som 1809 års regeringsform i verkligheten är.
Den förändring i Sveriges statsskick, som 1719 genomfördes,
var ett politiskt utsäde egnadt att kunna medföra ymnig frukt både
god och ond. I sjelfva verket är det utvecklingsskede, som derigenom
inleddes — den s. k. Frihetstiden — ett af de märkligaste, kanske
det lärorikaste i vår historia. Efter den Carolinska tidens krigiska
överansträngningar väcktes de slumrande krafterna till lifsyttringar
på nya områden och snart rådde en kraftig verksamhet i flerfaldiga
rigtningar, som i början syntes båda en god utveckling. Det låg i
omständigheternas beskaffenhet att den lifligaste verksamheten skulle
uppstå på det politiska området, hvilken verksamhet med tiden
stegrades till partikamp och sålunda lätt inledd på afvägar hindrade
utvecklingens naturliga gång och omsider hotade att tillintetgöra folkets
sedliga helsa och statens sjelfbestånd. Detta märkliga samhällsarbete
förblef länge nog ofullständigt kändt och ensidigt bedömdt. För
fyratio år sedan stäldes det dock i sin rätta dager då vår störste
häfdatecknare Erik Gustaf Geijer framkom med sin mästerliga
Teckning L), som i 18:de delen af .Svenska Akademiens handlingar lades
under allmänhetens ögon. Denna teckning var visserligen ej en
fullständig historia — hufvudkällorne för en sådan voro då icke på långt
när genomforskade — men en träffande skildring i stora drag, en ut-
1) Teckning af Sveriges tillstånd och af de förnämsta handlande personerna
under tiden frän konung Carl XII:s död till konung Gustaf III:s anträde af
regeringen. Stockholm 1838.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
