Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61 malmström: sveriges polit. historia fr. k. carl xi]:s död. LXIII
flera nedslående och afskräckande, men alla i sin mån egnade att
inskärpa erfarenhetens lärdomar och erinra fosterlandsvännen om hvad
han bör söka och hvad han bör undfly. Den mansålder, som nu har
att ansvara för att statens väl och folkets sedliga helsa icke
äfven-tyras, må af de strider, som bortgångna slägten med mer och mindre
heder och framgång utkämpat, hemta en nyttig vägledning och en
helsosam varning.
Femte och sjette delarne af herr Malmströms historiska verk,
hvilka denna anmälan egentligen afser, behandla, såsom redan är
nämndt, frihetstidens sista skeden. Hattpartiet hade under riksdagen
1755—1756 hunnit höjden af magt. Mösspartiet var besegradt,
konungarnagten trampad under fötterna. Men sjelfva triumfen blef
en vändpunkt derigenom att den förut så fasta sammanhållningen
började lossna. Partibelöningarne söndrade hvad partigrundsatserna
hade förenat. Dertill kom att vid slutet af riksdagen började märkas
tecken af det onda, som en gång skulle åstadkomma författningens
upplösning, nemligen stridigheter mellan stånden. Ännu var likväl
Hattarnes välde till utseendet oemotståndligt. Utan betänkande hade
partiet vid riksdagen begagnat sin magt i den största utsträckning,
såsom namnstämpeln och riksakten tillräckligt vittna. Efter riksdagen
handlade rådet, som bestod af Hattarnes yppersta män, i samma
anda. Omständigheterna voro emellertid ovanligt svåra. Aret 1756
var för Sverige ett missväxtår. Endast med möda kunde hungersnöd
afvärjas, och den finansiela förlägenheten var stor, alltför stor att
kunna botas genom en öfverflödsförordning, huru sträng den än
gjordes. Oaktadt den inre ställningen var så bekymmersam, beslöt rådet
på eget bevåg Sveriges deltagande i sjuåriga kriget. Konungens
motstånd aktades icke och den omständigheten att kriget förklarades
mot drottning Lovisa Ulrikas broder verkade snarare såsom ett skäl
för än emot krigsbeslutet. Den politiska ställningen var då kriget
beslöts onekligen egnad att ingifva förhoppningar, men betraktar man
den inre ställningens beskaffenhet måste man förvånas öfver ett
öfverdåd, som med drömmar om yttre förstoring vill öfverskyla den
förtviflade ställningen i det inre. Den djupa oredan i penningeväsendet,
hvilken naturligtvis genom kriget väsendtligen ökades, vållade på alla
håll svår förlägenhet, mångenstädes nöd. Snart födde det allmänna
betrycket ett allmänt missnöje. Det var lätt att förutse att detta
skulle söka att göra sig hördt vid den nya riksdag, som öppnades i
Stockholm den 15 October 1760. Så stort och allmänt missnöjet än
var, syntes dock vid riksdagens början Hattpartiets öfvervigt kunna
vidmagthållas. Den mägtiga och skickliga Landtmarskalken från
föregående riksdag, grefve Axel Fersen, erhöll stor pluralitet vid
Landtmarskalksvalen och äfven i de ofrälse stånden intogos talmansstolarne
af män ur Hattpartiets led. I samma anda utföllo ock de vigtiga
valen till Secreta Utskottet. Denna öfvervigt var emellertid mer
skenbar än verklig. Partiet förlamades af inre splittring: de trogna
Hattarne och de missnöjda Hattarne arbetade för skilda mål. Mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
