Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXXVITI
granskningar och anmälningar.
68
herrar afsattes genom alla ståndens sammanstämmande beslut. Så
endrägtigt hade icke någon rådsafsättning hittills försiggått, och nekas
kan icke att detta råd, oaktadt det visat berömlig nitälskan att införa
sparsamhet och ordning i allmän och enskild hushållning, likväl var
sitt fall vardt för »sitt klumpiga och ovisa regeringsnit», sitt despotiska
skaplynne och sin yttre politik, som för fäderneslandets sjelfbestånd
innebar den ögonskenligaste våda. Mössorna voro fullständigt slagna
för ögonblicket, men saknade ej hopp att genom tvedrägt bland
segrarne småningom återvinna hvad de förlorat. De hoppades icke
alldeles förgäfves. Enligt den ursprungliga planen, öfverenskommen
mellan hofvet och Hattarne, skulle frågan om ändring i
regeringsformen — ty en sådan var af Hattarnes hufvudmän uttryckligen
lofvad —■ företagas i omedelbart sammanhang med rådets afsättning.
Men genom Fersens inflytande beslöts att först företaga ordnandet af
penningeväsendet, så att ingenting skulle hindra riksdagens afslutande
omedelbart efter grundlagsförändringen. Genom denna anordning blefvo
konungens förhoppningar gäckade. Motståndarne till alla förändringar
i grundlagarne till konungamagtens fördel begagnade tidén väl och
med den framgång, att alla förslag i denna rigtning voro förkastade
då riksdagen den 30 Januari 1770 afslutades. Träffande tecknar
författaren den Dåvarande ställningen, då han erinrar huru riksdagen
börjat under ljusa förhoppningar att Sverige genom en hofsam
förändring af grundlagarne skulle återvinna inre stadga och enighet, och
derigenom samt med Frankrikes biträde ryckas undan en sådan
framtid, som Polens öde förespeglade ett söndradt folk, omgifvet af
rof-lystna grannar. Vid riksdagens slut var grundlagsförändringen
ömk-ligen fallen, ljumt understödd af nå£ra, i hemlighet sviken af andra,
med fanatisk hätskhet angripen af dem, som förde frihetens ord på
tungan, och dess fall tycktes besegla Sveriges olycksöde. Frankrike
hade under särdeles hotande företeelser om sommaren 1769 visat sig
såsom en pålitlig vän. Då ej blott Danmark rustade utan ock en
rysk flotta utlöpte, på hvars uppgifna bestämmelse till de Grekiska
farvattnen man hade svårt att tro, förklarade Choiseul högt och
otvetydigt att om Sverige blefve anfallet af sina grannar skulle Frankrike
skynda till dess hjelp med alla medel och att ett allmänt Europeiskt
krig skulle blifva följden deraf. Men när denna fara gått förbi och
när derpå försöket att göra någon ändring i Sveriges styrelsesätt
alldeles misslyckats, då återtog Frankrike sin afvaktande, likgiltiga
politik och höll fast vid sin föresats att icke hafva något att göra
med »det anarkiska Sverige». Sveriges grannar visade så mycket
mer interesse just för det anarkiska Sverige: reformförsöket hade
eggat dem att fastare tillknyta de band, som skulle qvarhålla det i
vanmagt. De nöjde sig ej längre att på vanligt sätt genom sina
ministrar i Stockholm verka på partierna, utan förbundo sig om hösten
1769 genom formliga fördrag att äfven med vapenmagt upprätthålla
den Svenska regeringsformen. Àf de tre contraherande var konungen
i Preussen något hofsammare än de öfriga; han förband sig dock att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
