Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXXVITI
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR.
82
vid bestämmandet af den tid, då Arvid Yestgöte återtog slottet. Han
uppgifver nemligen (s. 120, 121), att det skett d. 7 eller 8 Juni
1523, då deremot Allen (IY. 2. s. 293) med stöd af ett samtidigt
bref från Gustaf Yasa ådagalägger, att slottet var återtaget redan före
midten af April s. å.1).
Ju längre br S:s arbete fortskrider från Medeltidens slut, dess
mera blir det en historia öfver slottets till- och ombyggnad under
skilda tidehvarf. Då denna skildring hufvudsakligen fotar sig på
otryckta handlingar och dertill är åtföljd af omsorgsfullt utförda
teckningar, måste hon anses för arbetets värdefullaste del. Men äfven
här råkar läsaren öfver allt på stötestenar. Åskådlighet och reda
saknas så i uppställningen som i språket. Om de bifogade
teckningarna upplyses ej, från hvilken tid originalen äro; en af dem
(grundritningen n:o 1: "Borgholms slott 1200(!)—1578) är betänkligt lik
en fantasibild. Äfven der tryckta källor funnits att tillgå, har förf.
ej användt dem. Så t. ex. känner han icke Granlunds "Gust. I:s
registratur" och "K. Joh. IILs byggnads- och befästningsföretag" (i Hist.
Bibi. utg. af Silfverstolpe), ja icke ens alla de uppgifter rörande hans
ämne, som meddelas i Handl. rör. Skand:s historia, hafva blifvit
använda. Slutligen händer det äfven, att förf. motsäger sig sjelf. Sid.
19 heter det, att Wallinus (född år 1676) såsom åsyna vittne beskref
det gamla tornet Kärnan, som dock — enl. s. 175 och 233 —
blifvit nedrifvet redan år 1652, — andra dylika exempel att förtiga.
Ät Borgholms slott i dess förfall egnar hr S. endast några få
sidor. Amriet är ock bedröfligt, men måste intressera en hvar, som
sett de herliga ruinerna. Att slottet före branden år 1806 var
skamligt utplundradt, framgår obestridligt af en samling vittnesintyg, hvilka
undertecknad nyligen offentliggjort2). Också kan man påstå, att
Borgholms slottsruiner nu omfattas med vida högre intresse än det
som egnades det oskadade slottet allt sedan Karl XI:s dagar. Kan
hr Sylvanders arbete ytterligare stegra detta intresse och möjligen
äfven framkalla kraftiga åtgärder Jill ruinernas skyddande, äro vi
honom — trots allt hvad här ofvan anförts — tack skyldige för hans
goda vilja att rikta vår topografiska literatur.
1) Hr S. antager, att den stora mängd menniskoben, som år 1838 uppgräfdes
i närheten af slottet, varit qvarlefvor af dem, som stupade vid Vestgötes stormning.
Saken är dock så mycket tvifvelaktigare, som bland dessa ben fans ett signet med
omskrift S. Lindorm Björnsson (afbildadt i Illustrerad Sv. hist. 11. s. 383); och
Lindorm, som var riksråd redan år 1484 (Styffe: Bidrag etc., IV. s. 105), hade väl
dött långt före år 1523.
2) I n:r 192 af tidö. Kalmar för 1877.
A. G. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
