Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
E. HILDEBRAND.
10
äfven formerna skrivelse, brevet, hava eller haf ii a o. s. v. I
handlingar på latin och franska förekommer vidare aldrig, eller
åtminstone med ytterligt fä undantag, denna dubbelteckning, men
hade den varit något annat än en grafisk egenhet, borde man
väl äfven på motsvarande ställen i sådana handlingar möta
densamma. Yi tro sålunda att det är en för svensk och tysk skrift
utmärkande grafisk egenhet vi ha för oss, som genom en lång
tids bruk stelnade till en vana och möjligen hos mången till sist
antog betydelsen af dubbelt f. Det fins derföre ej något skäl
att i tryck återgifva denna grafiska figur med dubbelt f (ff),
allrahelst som våra latinska typer mycket illa motsvara dess
ursprungliga form uti handskriften. Fullkomligt ah sur dt blir det,
när man i ordens spets trycker Ff, dermed återgifvande
urkundens sammansnärjda teckning af bokstafven. Men i och med
detsamma man i alla dessa fall trycker enkelt f, företager man en
redaktionsändring af det mest välgörande slag för ögat. Det är
nämligen icke minst dessa ständigt återkommande kombinationer
ff a, ffv, ffiVj som uti tryck åt våra äldre handlingar gifva ett
sådant barbariskt och frånstötande utseende, hvarföre vi också
på det lifligaste tillstyrka hvarje utgifvare att här företaga den
just på språkliga skäl stödda förenklingen.
h bör enligt vårt förmenande bibehållas, äfven der det står
för att förstärka ljudet af föregående bokstaf (t. ex. åh, gh), då
det i sådan ställning anses ha haft en verkligt fonetisk
betydelse. Dervid får visserligen icke förbises att med användningen
af denna konsonant drefs mycket missbruk och att den utan
tvifvel mångenstädes förekommer fullkomligt omotiveradt. Men
då det för oss är svårt att för hvarje gång afgöra, när så är fallet,
kan ej detta förhållande inverka på regeln. Sådana teckningar
som fhå, mhann (man), holmahr (holmar), elinn (en) torde dock
få anses för så uppenbara skriffel, att de utan någon som helst
fara kunna ändras. Ali betydelse förlorar detta h vid slutet af
1600-talet. Sedan detsamma till följd af biskop Svedbergs
verksamhet börjat vid denna tid försvinna ur boktrycket och skriften,
finnes det ej skäl qvar för utgifvaren att bibehålla det utöfver
nämda tidpunkt.
Konsonanterne g, k, l, m, n, p, g och r gifva oss ej
anledning till några särskilda redogörelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
