Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43 M. G. DK LA GARDIE OCH KliKiMlÀM T UN 1 BOHUSLÄN. 91
hunger och nakenhet decouragerade soldaterna o. s. v. För att visa
att förhållandena ej heller synnerligen förbättrats under den
närmast följande tiden skola vi än vidare anföra en eller annan
rapport ifrån de särskilda corps-cheferna. Sålunda rapporterar
kapten Giöck från Köpings skans d. 22 Sept. : »En stor del af
soldaterna gå alldeles barfota, att jag intet kan bruka dem.
hvarken på vakt eller arbete.» Ryttmästaren Jacob Hufvudskott
skrifver d. 29 Sept.: »Eljest gifver jag tjenstödmjukligen
tillkänna, att jag vid elfven intet högre bekommit än 20 st.
ryttare och sedan uppbragt 7 ryttare och består nu manskapet
af 27 man och mesta parten dismunterade, att de slätt ingen
tjenst kunde göra.» Kommendanten på Tjurholmen Grothusen
skrifver i October, att manskapet hvarken hade kläder, skor
eller strumpor, »de kunna omöjligen stå sig i vinter». Major
Mentzer säger i en sin skrifvelse d. 21 Jan. 1678, att han i
Dahl stått vid gränsen alltifrån Martini, under hvilken tid
»bussarne utstått olidelig hunger», beder om sin dimission. Gen.-major
Gyllenspets rapport ifrån Wermland i Sept. 1677 hafva vi redan
förut anfört, hvari det heter att »folket dagligen mycket sjukna
och mestadels bortdö».
Att fienden icke utbredde sig vidare öfver landet berodde
synbarligen icke på försvarsanstalternas tillstånd, hvilka voro
långt ifrån att bereda något verkligt skydd, om icke så till vida
att de bidrogo att gifva fienden en föreställning om svenskarnes
motståndskraft, som de i sjelfva verket icke egde. Ett
hufvudskål för fienden att nöja sig med den vunna framgången torde
varit, att ett längre framträngande nu syntes ändamålslöst och
äfventyrligt efter den vändning kriget i Skåne fått genom
konungens framgångar och till följd af den hotande rörelsen af från
Halland anryckande trupper, hvarom rikstygmästaren Pehr Sparre
i nästföljande skrifvelse talar, på samma gång de med höstens
inträdande förenade besvärligheter för proviantering naturligen
gjorde sitt till att hålla fienden tillbaka. Mot Dahl gjordes
visserligen några ströftåg, hvilket ock De la Gardie mest fruktade
for, men äfven här inskränkte sig dessa till af brännande af några
närmast gränsen liggande bondgårdar. Bohuslän blef dock,
såsom redan är nämdt, grundligt utsuget. I allmänhet förekomma
likväl icke under detta års krigshändelser sådana klagomål öfver
fiendens grymheter, som man senare får afhöra, när han 1679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
