Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
KOLONIEN NYA SVERIGES HISTORIA.
201
penningar och dyrbarheter, som man kunde upptäcka.
Qvinnorna hade emellertid insydda i sina kläder sina bästa
dyrbarheter, och då guvernören af någon anledning kom underfund
dermed, lät han, då de nekade att framlemna dem, »taga först
den ena, så den andra och skrufvade deras finger med
pistolalåsen, att naglarne gingo aff», tills de framlemnade det
undangömda. Misstänkande att de undangömt ännu mera, lät han
ytterligare pina dem1); de öfriga blefvo belagda med jernbojor
och misshandlade, ett par på det grymmaste sätt dödade. De
öfriga sändes hit och dit på ön att arbeta under dödsstraff, om
de inläto sig i gemenskap med hvarandra. Efter några veckor
voro de àf sjukdom och elände nära förgångne. En holländsk
skeppare, som seglade i farvattnen, fick lyckligtvis höra allt
detta omtalas och stälde om att ifrån S:t Kristoffer en farkost
skickades att af hämta de olyckliga. Då voro ej i lifvet mer
än styrmannen Johan Jonsson Ruth, två qvinnor och två barn,
och med undantag af den förstnämde dogo alla de öfriga under
färden och strax efter ankomsten till nämde ö. Den ende
återstående fördes af samme skeppare till Holland, derifrån han
fann tillfälle att till hemlandet sända det bref, ur hvilket vi
hämtat ofvanstående underrättelser.
Till ingen nytta för den svenska kolonien blef således
denna expedition, och det är klart att ryktet om dess olycka,
som troligen på sommaren 1650 hunnit fram till kolonisterna 2),
ej kunde annat än nedslå deras mod och bringa guvernören i
ännu svårare belägenhet. Dock hade kolonisterna att detta år
glädja sig åt en så god skörd, att frimännen kunde försälja
spanmål. Guvernören åter, som på två år intet hört hemifrån,
afsände till fäderneslandet kommendanten på Elfsborg Sven
Schute att gifva »en god och nöjaktig rapport» och för sin egen
del anhöll han om sin »förlossning» härifrån3). Under tiden
fortsatte Printz att på samma sätt som förut göra Holländarne
*) Det heter i Huths bref: »Så ropade han en soldat fram och b’efalte att
han skulle taga fram en järnplåt och läggia honom i eelden. —–-När
plåten var rödh, let han soldaterna taga först den ena hustrun, så den andra och
hafva uppå plåten medh bara sina fötter, till thes ali hunden bortbränd var,
att hustrurna ropade och skriade. Men gubernatorn med dee andre
frantzo-serna gingo der omkringh, skrattade och fyllde sig medh brännevijn.»
2) Åtminstone berättade Stuyvesant i bref till Hudde detta rykte, Aug.
1650. Do cum. etc. s. 67.
3) Printz till P. Brahe d. 11 Aug. 1650. Skoklosters arkiv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
