Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Kolonien nya sveíuges histokía.
243
Våra landsmän fortforo emellertid att betrakta sig såsom
en egen nation, bevarande sitt hemlands språk, sin gamla
gudstjenst; och det är åt skildringen af denna sida i deras lif vi
vilja egna några rader, innan vi lemna dem, för att i
moderlandet följa de sista försöken, som detta gjorde att häfda sin
rätt till dotterkolonien, som likt ett vilsekommet barn, hvilket
råkat i främmande händer, ändock länge blef föremål för tankar
och vänliga omsorger från den gamla modern Sverige trots dess
egen ofta svåra belägenhet. Det är lika hedrande för kolonien
som för moderlandet, att det band dem emellan, som hvarken
handelsintressen eller statsklokhet eller ens krigisk styrka
kunnat skydda, sammanhölls af gemensamt intresse att bevara
svenskt språk och svensk gudstjenst. Dessa kyrkliga
förhållanden bland den svenska befolkningen, som på mindre än 50
år efter skilsmessan från Sverige, vuxit till bortåt 1000 själar,
hafva af Acrelius och andra blifvit utförligt behandlade, och vi
inskränka oss derför till att blott för de första tiderna göra några
rättelser och tillägg till de knapphändiga uppgifter vi funnit.
Med den andra expeditionen anlände (1640) en prest Reorus
Torkillus ifrån Östergötland, hvilken verkade i sitt kall till sin
död 1643. Med Printz anlände Johan Campanius från Stockholm
(Holm. = Holmensis), hvilken återvände 1648 och blef
kyrkoherde i Upsala stift. Den kyrka, hvilkens uppbyggande på
Tennakong vi omtalat, var förmodligen medelpunkten för hans
såväl som för de närmast följande predikanternas verksamhet,
och Campanius har i detta afseende lemnat varaktiga minnen
efter sig. Han öfversatte Luthers katekes på Indianernas språk
för att användas vid missionsverksamheten bland dem, och denna
öfversättning blef sedan på konung Karl XI:s befallning tryckt
och utsänd till Amerika. Hans efterlemnade anteckningar1) hafva
utgjort grundlaget till den första beskrifningen öfver kolonien,
utgifne af hans sonson Thomas Campanius Holm. Med skeppet Svan
följde (1647) tvenne prestmän Lars Karlsson Loock och Israel
Holgh eller Fluviander 2). Den förre qvarstannade i kolonien
s. 648; jmfr ss. 618, 412. Om mannens senare lif veta vi blott att lian »var
1663, 1676 skeppskapten, sedan skeppsmajor». Anreps Ättartaflor.
Bland dem hafva hans språkliga, som gingo ut på att visa
indianspråkets härledning från hebreiskan, sitt särskilda intresse.
2) Det senare namnet i rikshufvudboken 1649. Jmfr ofvan s. 193 (29)
not 1. Loock åter hafva vi funnit mycket ofta omnämd, men nästan alltid
under mindre hedrande omständigheter. Se Docum. etc. fi. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
