Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
O. NILSSON.
180
plötsligt ingåfvo sina afskedsansökningarl). Breteuil hade redan
dessförinnan, utan att närmare rådföra sig med Schack, gjort ett
så frikostigt bruk af det danska penningebidraget, att deraf icke
ett öre återstod. Denna summa tycktes således vara utan ringaste
1) Rörande de närmare omständigheterna vid denna händelse uppgaf
Scheffer för Schack följande: Mössornas chefer samt ryska och engelska
ministrarna hade till yttersta grad uppretat preste-, borgare- och bonde-stånden
mot Ekeblad och Scheffer. Stora sekr. deputationen hade Torsdagen d. 1
Augusti beslutit, att de båda rådsherrarna skulle nästa morgon tillkallas att
inför deputationen redovisa för en summa af 15 t:r guld, som kronan sades
hafva genom deras förvållande mistat vid negotiationerna med "Wittfoths och
Königs vexelkontor. Emellertid — Torsdagsaftonen — lät landtmarskalken
göra Ekeblad och Scheffer ett förliknings anbud : ville de godvilligt utträda ur
senaten, gåfve han (Rudbeck) sitt hedersord, att allt vidare åtal mot dem skulle
nedläggas; deras afsked skulle blifva utfärdadt i passande termer, och
äfvenledes skulle det mot deras embetsbröder tilltänkta anfallet fullkomligt inställas ;
blefve deremot anbudet förkastad t, ville han icke svara för hvad som kunde
inträffa. — Scheffer hade ämnat tillbakavisa Rudbecks förslag och hade menat,
att man snarare borde trotsa hvad som helst, än taga afsked. Ekeblad åter
hade varit så modlös, att han sagt sig tro, det han af förskräckelse skulle få
en slagattack, om han blefve tvungen att inställa sig inför deputationen. Enär
nu ansvaret i vexelkontorsaffären vore solidariskt, hade Scheffer icke velat
skilja sin sak från Ekeblads, helst från alla håll berättades, att, om de båda
riksråden begåfve sig till deputationen, skulle de riskera icke blott att
derstädes få utstå mycken skymf, utan äfven att på hemvägen blifva anfallne af
pöbeln. Natten mellan d. 1 och 2 Augusti höllo de derföre båda två med
Fersen och några andra vänner en gemensam rådplägning, och resultatet deraf
blef, att de beslöto sig till att ingå på landtmarskalkens förslag. Dock hade
de följande dag — de tyckte sig således icke böra genast lemna Rudbeck
bestämdt besked — sändt drottningen (som befann sig på Drottningholm) ett
ilbud med försäkran, att de, om hon ansåge det för sina intressen nyttigt,
ville beslutsamt qvarstanna på sin post. Men Lovisa Ulrika hade, och det
»i de nådigaste ordalag», svarat, att hon ingenting ville föreskrifva dem, utan
önskade, att de måtte handla så, som de ansåge sin egen säkerhet kräfva.
Efter att hafva bekommit detta svar uppsatte de sina afskedsmemorial, hvilka
de anförtrodde åt riksrådet grefve Adam Horn, att följande Måndag (det var
Fredagen d. 2 Augusti som Scheffers samtal med Schack föreföll) inlemnas i
senaten. De vore således befriade från att uppträda inför stora deputationen.
För öfrigt hade de förbehållit sig att, om mössorna sveke sitt åt dem genom
Rudbeck gifna ord, få återtaga sina afskedsansökningar. — Sådan var nu Scheffers
berättelse. (Schack till Bernstorff, d. 3 Augusti.)
I likhet med Scheffer, infann sig hos Schack äfven Ekeblad, för att
ursäkta sig. Han bekräftade de Schefferska detalj underrättelserna. Han kunde
ej neka, att det steg, man tagit, torde blifva olika bedömdt. Men odrägligt
skulle hafva varit att stånda till svars inför stora sekr. deputationen, som
vore sammansatt af personer, de der andades endast hat och hämnd.
Fanatismen och korruptionen skulle hafva gjort hvarje justifikation fåfäng. Mössorna
skulle i alla händelser hafva vunnit sitt mål, och trots skulle blott hafva än
ytterligare retat dem. Nu deremot egde han och Scheffer — de personer, som
Ryssland och England egentligen ville åt — den ljufva tillfredsställelsen att
hafva uppoffrat sig för sina sju kamrater och att hafva sökt att genom detta
steg bereda lugn åt fäderneslandet. Han — Ekeblad — torde kanske dock
blifvit mindre medgörlig, såvida han icke kommit att tänka på den
omständigheten, att den stora mängd personliga fiender, som Scheffer hade, skulle, i
händelse de mött motstånd, lätt kunnat tillåta sig hvarjehanda våldsamheter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
