Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
STRÖDDA MEDDELANDEN. VIII.
20
VI.
Om jordens indelning i åttingcir under medeltiden.
Det är bekant, att i vissa delar af Sverige, förnämligast i
Östergötland och på Öland, fanns det under medeltiden en jordindelning
efter åttingar (cl. v. s. åttondedelar) och bråkdelar af sådana. Men
en del förutsätter med nödvändighet ett helt, och helt naturligt har
man derföre frågat efter den enhet, af hvilken åttingen var en
åttondedel. Bibliotekarien Styffe har uttalat den åsigt, att åttingen
är en del af hamnan, d. v. s. af det område, som skulle, när
konungen påböd leding, ställa en man. Deremot har jag framstält åsigten,
att åttingen var en del af byn. Mot denna uppfattning har hr Styffe
(Skandinavien under unionstiden s. 183) gjort följande inkast, hvilka
jag här återgifvet
1. Åttingar förekomma öfverallt (inom det område, der termen
användes), ehuru i ett land med flerestädes af bergshöjder och vatten
sönderbruten jord ej allestädes kunde finnas så stora gårdar eller
byar, att en delning var nödig.
2. Urkunder finnas (dock ej månge) som omtala mer än 8
åttingar i en by.
3. Stadganden i Ostgötalagen visa, att åttingen var ett allmänt
jordmått, t. ex. då en 1/6 åtting förklaras vara minsta mått, som
berättigade ett begära skifte och som vid försäljning behöfde hembjudas
slägten. Det motsvarar såledas minsta besutenhet, som annars i samma
lag kallaso att »ligga til ha ok hamraa».
4. Åttingen heter i latinska bref alltid octonarius, ej octava
pars, hvilket visar att ordet måtte hafva haft en egen betydelse.
Såsom ett stöd för åttingens hänförande till hamnan, anföres,
att i det äldsta bref om utskrifning, som man känner (från 1452),
stadgas att sju män skulle utrusta den åttonde.
Derest det visade sig, att en indelning i åtta icke annars
förekom, skulle jag vara villig att ställa denna förordning om
utskrif-ningen i nära sammanhang med åttingsindelningen, men så förhåller
clet sig icke. Folken hafva ibland tal, vid hvilka de synbarligen fäst
mycken betydelse och hvilka de derföre använda vid en mängd
olikartade tillfällen; i Norden har åttatalet haft en sådan betydelse.
Marken (vigt- och nominel myntenhet) delades i åtta ören, örtugen
delades på det svenska fastlandet i åtta penningar. Om derföre jord
delades i åttondelar och af åtta män sju skulle utrusta den åttonde till
ledung, så finnes intet, som antyder, att det ena har med det andra
något sammanhang. En allmän delningsprincip är i båda fallen använd.
Att åttingen på latin kallas octonarius, aldrig octava pars,
bevisar allenast att jordens åttingsindelning är äldre än latinets
begagnande i Sverige. Åttingen hade redan blifvit en terminus
techni-cus, när kristendomen kom till Sverige, och återgafs derföre i de
latinska dokumenten icke med det allmänna uttrycket octava pars, utan
med en teknisk term octonarius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
