Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
POLSK LITTERATUR RÖRANDE SVERIGES HISTORIA.
359
»Lyckligtvis», säger utgifvaren, »sökte svenskarne under
denna period ej några nya eröfringar i Polen. Gustaf intog
polska provinser blott för att tvinga Sigismund att erkänna
honom som konung af Sverige eller att åtminstone afstå för någon
längre tid från de fiendtliga mått och steg, genom hvilka den
polske konungen sökte störa det svenska rikets inre ro och
sträfvade att förena grannstater och aflägsna makter till ett förbund
mot svenskarne. Mot sådana garantier var Gustaf beredd att
lemna sina eröfringar och underteckna freden. När Gustaf
derföre träffade Radziwill vid Mitau och förutsåg att återeröfringen
af denna fästning, som var honom oundgängligt nödvändig, skulle
draga ut på längden, utomdess kosta möda och penningar, då
han dessutom från Polen ej försporde några förberedelser till ett
anfallskrig, drog han af allt detta den slutsatsen, att nu hade
tiden kommit, då Sigismund, varnad genom Liflands förlust och
adelns likgiltighet, äntligen skulle beqväma sig till en för båda
rikena välkommen fred. Mot slutet af Juli 1622 började för den
skull Jakob De la Gardie pä sin konungs befallning förberedande
underhandlingar med Kristofer Radziwill».
Detta första samtal af den 20 Juli 1622 meddelar jag längre
ned i öfversättning från polskan, ej efter den text, som föreligger
i nu behandlade arbete, utan efter en annan fullständigare och
bättre. Konung Gustaf Adolf har i ett af sina bref kallat de
polaekar, som vid denna tidpunkt underhandlade med honom, för
de »högtrafvande polackarna». Läsa vi detta samtal af den 20
Juli och öfver hufvud underhandlingarna från detta och de
följande åren, måste vi medgifva, att detta konungens uttryck är
ytterst träffande ; de polska kommissariernas och
statsämbetsmännens hela uttryckssätt, hela ton, öfver hufvud hela deras
uppförande emot svenskarne, kan man verkligen ej karakterisera
bättre än med ordet »högtrafvande». Det är idel klingande
fraser, hvarvid talaren tager munnen full och blåser upp sig, som om
han skulle bortblåsa motståndaren med ett andedrag; men ingen
handling står i sjelfva verket bakom ordet. Lustigt är det att läsa,
huru Radziwills sekreterare, som författat beskrifningen öfver mötet
den 20 Juli, med förakt ser ned på svenskarnes tält af
»säckduk» och breder ut sig öfver sin herres turkiska tält och
sammetsmöbler. Lustigt är det att läsa, huru Radziwill sjelf städse
stoltserar på de högsta koturner. Om De la Gardie häntyder på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
