Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
polsk litteratur rörande sveriges historia.
365
Derpå svarade jag: »Gum sim officialis et servitör Sacræ
ßegiæ Maiestatis reipublicæque, libenter omnia iubeo, qvæ mihi
imponuntur in iisqne ita me fideliter et candide gero, prout
bonum virurn decet. Sed non morabor institutum iter Serenitatis
Vestræ».
Då jag räckte honom handen, sade han: »Domine Princeps,
cum nullo homine in Polonia particularitatem habeo, nisi cum rege
vestro et tecum. Scio autoritatem tuam valere, efiicias ut bellum
inter nos finiatur, habetis talem pacem, ut meliorem un quam
optare possitis. Omnia enim iusta media admittam, quæcunque
inveniri poterunt».
Derpå sade han ytterligare vid det han tog afsked af herr
woiwoden af Polock: »Illustris Domine Kiszka, tu quoque in
republica multum potes, da operam, ut sicut nunc manibus
invi-cem iungimur, ita et animos coniungamur, ut aliquando i stum
peditatum et copias meas, quas cernitis, pro vestra salute contra
Turcam oiferre queam»1).
Detta samtal är ipsissimis verbis upptecknadt på denna
lapp. Hertig Gustaf talade högt och använde flera gester;
framför allt slog han sig för bröstet obtestationis ergo. Sedan
jag-ridit bort, helsade han åter honorifice alla; de lägsta soldater
blefvo icke förbigångna, han frågade endast huruvida de voro af
adel. Jag vet att detta mitt steg iuxta fcivores habebit
interprétés, men jag aktar ej på lättsinniga domare. Ty quid
poeni-tendum commisi? Jag har ej uraktlåtit något ex fide et
obser-vatitia emot konungen min allernådigste herre, jag har ej heller
gifvit Gustaf några titlar, som kunde prceiudicare, titeln serenitets
tillkommer ju arehiducibus et eleetoribus. Det gifves exempel
på att kronhetmaner måst samtala med sultaner, vesirer, paschor
och befäst vänskapen med dem medelst flerfaldiga artigheter,
och ingen har tagit detta illa upp. Hvarföre skulle man då
förebrå mig, att jag ej visat tillbaka dens artighet som är min
konungs och herres blodsfrände, att jag mottogs af honom tam
honorifico sermone, att han med sådana déclaration er publice
velat befordra den påbegynta angelägenheten? Jag är viss derpå,
att om detta än skulle förefalla någon mindre passande, H. K.
M. ej skall tadla detsamma. Och utom dess, när vårt folk ville
undvika hertig Gustaf, fingo vi höra anstötligt tal af svenskarne.
Isynnerhet sade marskalk Baner och öfverste Horn: »I
berömmen eder af eder frihet; större är vår, ty vår herre skulle ej
upptaga illa, om vi helsade eder konung, men ögonskenligen ären
I alieni arbitri mancipia, då I ej vågen nalkas vår».
Att det liflänclska kriget, förr än folk väntade, kommit till
stillestånd med H. K. M:ts och republikens fiende, det har skett
1) Detta sista stycke finnes äfven anfördt hos Geijer i Sv. F. Hist. III
s. 93 (Uppl. 1874). Samtalet liär föres likväl der till »mensis Septembris»,
ehuru det såsom vi ha sett egde rum den 10 Augusti.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
