Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
gustaf ii adolfs deltagande i trettioåriga kriget.
423
Det är klart att Gustaf Adolf icke utan oro kunnat se det
oväder, som dragit förbi honom och nu brutit löst vid Östersjöns
kuster. Han uttryckte äfven sitt bekymmer deröfver och sin
farhåga till och med för Sverge i det svar, som han på
hemvägen från Preussen i Kalmar sund lemnade konungen af
Danmark på hans anhållan om bistånd1). I detsamma klandrade
han protestanternas oenighet och bristande öfverensstämmelse
samt beklagade att man icke följt hans råd. Imellertid borde
man under vintern öfverenskomma angående Östersjöns och de
båda rikenas försvar.
Säkert är imellertid, att om G-ustaf Adolf hade farhågor för
Wallenstein, så hyste denne ännu större fruktan för deri förre
och tänkte på intet mindre än att anfalla Sverge. Redan år
1626 hade underhandlingar med Gustaf Adolf blifvit af kejsaren
inledde genom Pahrensbach. Och. straxt innan Grustaf Adolf
lemnade Preussen 1627, hade han från Wallenstein erhållit
anbud att sluta förbund med kejsaren mot Danmark, på vilkor att
den sistnämnde skulle stifta fred mellan Sverge och Polen samt
förmå Sigismund att låta Gustaf Adolf behålla Preussen och
Lifland, ja att förhjelpa honom till besittningen af Danmark
såsom län under kejsaren2). Om detta anbud äfven blott gjordes
för att hindra Gustaf Adolf att hjelpa Kristian IV, åt hvilken
kejsaren samtidigt erbjöd Tysklands amiralskap och ersättning
för krigskostnaderna, mot Sundets öfverlemnande — hvarom den
danske konungen underrättat Gustaf Adolf — så är dock säkert
att Wallenstein hela hösten och vintren sväfvade i stor oro för
en svensk landstigning i Mecklenburg eller Pommern, hvarom
hans brefvexling med Arnheim lemnar påtagliga bevis. Han
fortfor äfven att (i November) å kejsarens vägnar erbjuda Grustaf
Adolf de danska provinserna på skandinaviska halfön, ja till och
med Norge, samt lät Arnheim ursäkta det kejserliga
regementets afsändande till Polen derigenom, att detta blott borde anses
såsom en liten gentjenst för den hjelp af kavalleri, polackarne
flera gånger förut lemnat kejsaren3). De befallningar Wallenstein
tidigare gifvit Arnheim att uppbränna de svenska fartyg, som
påträffades i Pommern, återtogos, hvarjemte en af den sistnämnde
1) Geijer III s. 114.
2) Geijer III s. 115, brefvet till kon. Kristian af den 29 Oktober 1627.
3) Förster: Wallenstein I s. 70 (bref n:o 56, 68, 76).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
