Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
.!. mankell.
78
Flankerna betäcktes af Elbing, Montauer-Spitz och Dirschau. I
början af Juli ankom äfven Jakob De la Gardie med betydliga
förstärkningar från Sverge, England och Skottland, sä att hären
räknade öfver 26,500 man, hvaraf 14,000 lågo vid Marienburg,
3,600 vid Montauer-Spitz, 2,000 vid Dirschau och 2,200 vid
Elbing samt de öfrige voro kringspridde i garnisoner o. s. v. *).
A andra sidan började de kejserliga trupperna hastigt
sammansmälta, emedan de illa försågos med sold och lifsmedel af
polackarne, i följd hvaraf äfven Arnheim missnöjd afsade sig
befälet. Sedan några anfall förgäfves blifvit försökta mot
svenskarnes yttersta skansar, måste den fiendtliga hären slutligen,
betydligt försvagad, den 19 Augusti uppbryta och retirera till
Graudenz.
Då således den kejserliga hjelpen intet förmådde uträtta,
försvann för Sigismund sista förhoppningen att med våld kunna
bortdrifva svenskarne. I följd af Weichselns långvariga spärrande
hade derimot i Polen uppkommit sådan dålig ekonomisk
ställning, att hos adeln etfc starkt missnöje, som kunde blifva farligt
för dynastien, yppat sig. Äfven Gustaf Adolf fann sig intet
vidare i Polen kunna uträtta, hvarjemte han längtade efter att
kasta sig i det så länge påtänkta tyska kriget, en längtan som
ifrigt underblåstes af Richelieus sändebud Charnacé. Allt detta
gjorde båda parterna böjde för fredlig öfverenskommelse, hvilken
äfven verksamt befrämjades af så väl kurfursten af JBranndenburg,
som ville hafva fred för Preussen, som af holländare och
engelsmän, hvilka önskade återfå ostörda handelsförbindelser.
Som man dock icke kunde blifva ense om »hufvudträtan»,
hvilken derföre denna gång »sattes å sido», slöts icke fred, utan
blott sexårigt stillestånd. Men Gustaf Adolf betingade sig
dervid sådane vilkor, att han fortfarande hade fast fot i Preussen
och när som helst åter kunde börja kriget. Ty visserligen
afstod han till Polen de vigtiga punkterna Dirschau och
Montauer-Spitz samt åtskilliga mindre orter, äfvensom Mitau åt hertigen af
Kurland. Och åt kurfursten af Brandenburg inrymdes
Danziger-Haupt och Marienburg m. fi. orter, under namn af seqvester,
dock med vilkor att återlemnas vid stilleståndets upphäfvande,
samt mot utbyte af Memel. Men svenska trupper skulle fort-
’) Mankells Uppgifter ang. Svenska Krigsmagtens styrka n:o 119.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
