Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
.!. mankell.
78
ingalunda att förakta, att man bragte grannländerna i sitt förra
stånd, betryggade handeln och sjöfarten, samt hindrade den
misstänkte och öfv er modige fienden att förvärfva sig herraväldet
öfver Östersjön, genom att drifva honom ur hans hamnar.
Att undersåtarne skulle fara väl genom en längre tids fred
och ro, samt riket tillväxa i magt och kraft, läte sig visserligen
icke förneka. Men det stode ingalunda i konungens skön, att
bestämma sig för fred eller krig, emedan kejsaren först uppträdt
såsom hans fiende, och han nödtvungen måste försvara sig. Ja,
man hade ej ens tid att öfverlägga om krig eller fred, utan blott
att tänka på räddning mot kejsaren, som redan börjat kriget. I
följd häraf kunde undersåtarne visserligen icke befrias från den
krigsbörda, cle hittills burit; men på det kriget skulle förefalla
dem mindre besvärligt, hade han låtit ut skrifva riksdag i Sverge,
der han så väl ville inhemta ständernas goda råd, som förskaffa
sig deras bistånd, hvarom han vore förvissad, då han rätteligen
framstält krigets orsaker och nödtvång.
Sant vore, att kriget skulle medföra stora svårigheter och
ansträngningar. Men å andra sidan kunde ingen ära forvärfvas,
utan stor möda och fara. Liksom palmträdet dësto kraftigare
upprätar sig, ju djupare det nedböjes, likaså ginge ett tappert
och hjeltemodigt sinne med mera mod och glädje mot faran, ju
större densamma vore. Dessutom vore kejsarens välde icke så
omåttligt stort, som man förestälde sig, utan snarare bofälligt
och maskstunget. De katolska ständerna, så väl som tyska
rikets grannar, hyste stora farhågor med anledning af den
kejserliga härens öfverdrifna styrka. De evangeliska ständer, som
blifvit fördrifna, längtade blott efter restitution, och de öfriga
suckade under kejsarens ok och hoppades på snar förändring. Till
och med kurfurstens af Sachsen goda förtroende till kejsaren
hade blifvit rubbadt genom restitutionsediktet och
trosförvandter-nas förtryck. Trängde man således på med krig, skulle den
kejserliga magten lätteligen skakas och måhända alldeles upplösas.
Jemförde man kejsarens magt med konungens egen, sä vore
den visserligen stor. Men det oaktadt hyste han föga fruktan
för densamma. Trenne saker behöfdes att föra krig: nemligen
soldater, penningar och lifsmedel.
Soldater hade kejsaren visserligen i öfverflöd, hvilka i
otrolig mängd hopade sig så länge de hade hopp om byte och goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
