Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
gustaf ii adolfs deltagande i trettioåriga kriget. ,
473
Oxenstjerna icke knnde svara för att hålla honom det vigtiga
preussiska rytteriet till handa och ännu ej kommit till
uppgörelse med Danzig, hvarjemte rykten om tillämnade
fiendtlig-heter från Danmarks sida ånyo uppdykade; dessutom ville
Frankrike ej sluta förbund på längre tid än ett år och ej heller
utlofva större subsidier än 300,000 riksdaler, hvilket konungen
ansåg vara för litet, då andra magter i följd af förbundet med
Frankrike sannolikt skulle undandraga sig att gifva något,
liksom Holland ännu ej velat förnya det gamla förbundet;
slutligen ville han ännu ej alldeles öfvergifva tanken på fred med
kejsaren, som vore sysselsatt både i Italien och Ungarn samt
i följd deraf förmodligen skulle vilja göra eftergifter1).
Bidragande orsaker till underhandlingarnes afbrytande voro
äfven att Charnacé fordrade, det Gustaf Adolf skulle skicka
sändebud till Frankrike för att begära förbundet, att detsamma
först der skulle bekräftas, och att Gustaf Adolf skulle utfästa
sig till en viss styrka för svenska hären. Det var derföre
fåfängt, som den sluge fransmannen försökte smickra konungen
och förespegla honom bistånd till upprättandet af ett
kejsardöme i östern. Gustaf Adolf svarade härpå, att tyskarne ej
syntes vara mycket benägne att taga honom till kejsare, då
kurfursten af Sachsen vägrat mottaga hans bref till kurfurstarne,
äfvensom förklarat, att han skulle förena sig med kejsaren, om
Gustaf Adolf landstege med en armé. De förste, som skulle
vända sina vapen mot honom vore för öfrigt hertigen af Bajern
och Katolska ligan, såsom hvilkas beskyddare Frankrike ville
uppträda2).
I följd häraf afreste Charnacé åter. leke långt derefter
synes imellertid svar från kurfurstarne hafva inlupit på
konungens skrifvelse af den 25 April 1629. Detta svar, i hvilket
Gustaf Adolfs konungatitel blifvit utelemnad, var dock
temligen kallsinnigt; kurfurstarne tackade honom i allmänna
ordalag för de fredliga tänkesätt han låtit förnimma, men yttrade
ej ett ord om alla de klagomål han framstält, såsom berättigande
ett krig å hans sida3). I sitt gensvar af den 7 April
beklagade sig konungen så väl häröfver, som öfver titelns utelem-
0 Krigsh. Arkiv I, n:ne 24 och 27.
2) Geijer III, s. 129.
3) Chemnitz I, s. 128; Geijer III, s. 130.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
