Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
J. MAKKEÍL.
74
synes antyda, att svenskarne alldrig erhållit kännedom om
Dohnas fredsvilkor. Huru som helst, torde af det ofvan
anförda framgå, att Gustaf Adolf icke hade allvar med hela
underhandlingen.
leke desto mindre kunde han genom densamma för sin
framtid och sitt folk framstå såsom den der önskade en
fredlig uppgörelse. Med rådet hölls ännu en öfverläggning,
huruvida med anledning af fredsunderhandlingarne öfvergången till
Tyskland skulle uppskjutas eller icke1), Till förmån för den
sistnämnda meningen anfördes: att kejsaren nu, oaktadt
föregående oförrätter, syntes vara benägen för uppgörelse i godo;
hade han dock ej allvar härmed, så vore konungen genom
upp-skofvet för ali sedermera följande olycka desto mera ursäktad
inför Gud, verlden och undersåtarne; särdeles skulle de
sistnämnda, i följd af det då uppenbarligen påtvungna nödvärnet,
så mycket villigare offra lif, egendom, gods och blod, äfvensom
genom tidsutdrägten erhålla tillfälle att åter hämta sig, liksom
lastdjuret, då man understundom frånspänner det och låter det
rasta, sedermera så mycket lifligare och hurtigare ånyo träder
under bördan ; genom ett uppskof blefve för öfrigt intet
försum-madt, så länge konungen innehade Stralsund, hvilket vore liksom
dörren till Tyska riket, till hvilken svenskarne hade nyckeln;
derföre behöfde han ingalunda lemna vapnen ur händerna, ty
det inhemska krigsfolket kunde han låta återgå till hemorterna,
för att uppfriska sig, och det utländska krigsfolket kunde
fördelas till försvaret af gränserna samt de fasta platserna i
Preussen och Lifland; och om konungen icke alldeles kunde umbära
det dyrbara tyska rytteriet, så kunde ett tusendetal deraf
bibehållas och fördelas till underhåll i nämnda provinser.
För det omedelbara anfallet anfördes dock följande.
Genom ett längre uppskof skulle kejsarens magt förstärkas, men
konungens försvagas. Efter freden med Danmark kunde den
förre med hela sin styrka kasta sig öfver Sverge. Ju längre
man dröjde, desto bättre finge kejsaren tillfälle att innästla sig
vid sjökanten, och desto svårare blefve det att sedermera drifva
honom derifrån. Med fredsunderhandlingarne afsåg han blott
att vinna tid. Kejsarens magt vore visserligen stor, men den
») Chemnitz I, s. 29.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
