Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484
.!. MANKELL.
78
At hela det långa och bedröfliga kapitlet, huruledes de för
krigföringen behöfliga medlen anskaffades genom skatternas
väsendtliga ökande, försäljning af statens egendom och låns
upptagande samt folködande utskrifningar m. m. d., har ofvan icke
kunnat egnats någon uppmärksamhet, fastän sådant varit väl
behöfligt för taflans fullständigande. Må i det hänseendet blott
nämnas, att i alla konungens instruktioner för rådet, angående
dess förhållande under hans frånvaro ur riket åren 1625—1630,
inhemskt uppror med anledning af de dryga bördorna var
förut-sedt, äfvensom att i instruktionen för 1630 dessutom uttryck
e-ligen säges, att det ganska betydliga antalet inhemskt krigsfolk
i riket var qvarlemnadt lika mycket för dämpande af allmogens
uppresning, som för händelse af oförmodadt anfall från någon af
grannarnel). Måhända blir det förf. en gång förunnadt att äfven
skildra denna sida af Gustaf Adolfs krigiska politik.
X.
Kasta vi en blick tillbaka på ofvanstående framställning, så
finna vi att resultatet deraf blir följande.
Någon egentlig fara för Sverge kunde under Gustaf A dolfs
regering, med afseende på landets dåvarande strategiska läge,
blott ifrågakomma från Danmark. Denna fara fortfor ända till
dess Kristian IV blandade sig i tyska kriget. Om Gustaf Adolf
begagnat sig af grannlandets derefter följande utmattning och
Sverges utomordentliga militära utveckling för att, efter polska
krigets afslutande, krossa eller märkligen försvaga detsamma, sä
hade han beredt fäderneslandet varaktiga fördelar.
Faran från Ryssland upphörde efter freden i Stolbova, så
väl genom den gräns Gustaf Adolf der förvärfvade sig, som
genom det vidsträckta rikets stora utmattning.
Återstod faran frän Polen eller kanhända rättare sagdt i följd
af Sigismunds vanmägtiga anspråk på sin fäderneärfda thron.
Men Sverge kunde från det hållet alldrig åtkom mas, så länge
Sigismund saknade en flotta, hvilken Gustaf Adolf derimot egde.
Faran för Estland upphörde i det närmaste genom Pernaus
eröfring 1617. Och fred kunde redan då mellan Sverge och Polen
hafva blifvit sluten, om ej de dynastiska tvistighoterna förefunnits.
x) Kullberg, Svenska Riksrådets Protokoll, Instruktionerna s. 17 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
