Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 anmärkningar om
mössor och hattar, 493
detta oaktadt gick dock partiet en oundviklig undergång till
mötes; oundviklig, ty dess syften och satser öfverensstämde
hvarken med landets förmåga eller rättvisans kraf. Det är
lärorikt att se, huru begge gjorde sig mer och mer gällande.
Partiet hade hoppats kunna upprätthålla och stärka sig genom
eröfringar och krigsära; men dess krig medförde ingendera, utan
motsatsen. Det hade hoppats utmärka sig genom hastigt
upp-blomstrande fabriker; men de konstlade ätgerderna härutinnan
lyckades icke, utan väckte missnöje och blefvo öfverändakastade.
Ej mindre verksam visade sig rättskänslan, ty det vartill följe af
dess bud, som Hattarna måste öfvergifva den ena efter den andra
af sina grundsatser, och blefvo sjelfva öfvergifna af den ena efter
den andra bland sina bundsförvandter. Partiet hade sökt trygga
sin belägenhet genom ökadt trycktvång; men måste slutligen se,
huru riksdagen 1765 införde vidgad tryckfrihet. Det hade
medelst bibehållna och ökade band på handel och näringar sökt
gynna sina riksdagshjelpare inom borgare-ståndet; men måste
år efter år se, huru en alltmer vidgad handels- och
näringsfrihet infördes. Det hade sökt genom hvarjehanda fördelar
iörsäkra sig om borgare-ståndets riksdags-hjelp; men fick dock
1765 se, huru detta stånd, till följe af växande rättskänsla
öfvergick till Mössorna. Det hade räknat i främsta rummet på stöd
af riddarhuset; men fick under de sednare åren se, huru nära
hälften af dettas medlemmar likaledes öfvergick i många fall
till Mössornas med billighet och med statsskickets anda mer
öfverensstämmande åsigter. Sålunda sviket i sina beräkningar
och öfvergifvet af sina bundsförvandter, öfvergaf det slutligen
sjelft sin enda med statsförfattningen öfverensstämmande
grundsats, den om frihet och sjelf s ty reise, och kastade sig i
konunga-magtens armar, 1768 för tillfället, 1772 för alltid. Ett sådant
slut var nästan oundvikligt. Mellan Hattpartiets åsigter och
statsskickets anda förefanns så stor olikhet, att de svårligen
kunde i längden tillsammans ega bestånd.
Till sin berömmelse hafva Hattarna anmärkt, att de i
sina leder haft Sverges flesta snillen. Detta är sannt och var
naturligt; men begge delarna blott i ganska ensidig bemärkelse.
Det finnes två slags snillen, skaldens och statsmannens.
Personer, med skaldens eller vältalarens lifliga känsla och
inbill-ningskraft ; t. ex. Dalin, Karl Gyllenborg, Höpken, Karl Scheffer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
