Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XXVIII
granskningar och anmälningar.
8
fulla redaktion har utgifvaren lagt åtskilligt vigtigt gods bland den
lätta laddningen. Det vore dock orätt neka till, att anteckningarna af
v. E. innehålla ett och annat värdefullt. Dit höra t. ex. hans skildringar
om vistelsen i Varsjav (Jan. 1788—Sept. 1791), början af Gustaf IV
Adolfs förmyndareregering och den politiska ställningen under åren
närmast efter 1809. I Varsjav, denna "förstad till S:t Petersburg" som en
diplomat redan på den tiden kallade den polska hufvudstaden, skulle
v. E. i början utan offentligt uppdrag sedan som svensk minister
motverka Rysslands öfvermäktiga inflytande, knyta förbindelser mellan
Polen och Sverige och slutligen arbeta för Gustaf III:s förflugna plan
på Polens krona. Sist nämnda plan motsatte sig v. E. med
bestämdhet, emedan han i dess realiserande såg — utom omöjligheterna —
idel faror för de begge rikena. De begge andra voro ett tillräckligt
mansarbete helst för en person, som icke hade större materiella
garantier att bjuda på än von E. Den uppgift, som ålåg honom, var ingen
mindre än att medverka till Polens pånyttfödelse. Och under hvilka
förhållanden! En af de första adelsmän, von E. råkade vid sin ankomst
till Polen, förklarade helt öppet: "För min del vill jag hellre vara
förtryckt af en främmande makt än af min konung". Och hurudan
var då denne konung, Stanislaus August? "Han hade hvarken karakter
eller viljestyrka . . . han saknade moraliskt mod. Såsom
öfverhofmar-skalk skulle han vid ett stort hof gjort les honneurs på ett
utomordentligt lysande sätt", säger von E. Von E. har visserligen icke
omedelbart någon andel i tillkomsten af Polens 1791 års antiryska
författning; dess antagande af konfederationsriksdagen, förkunnadt af
dånet från Varsjavs kanoner, var honom en fullkomlig öfverraskning.
Men hans verksamhet i Polen, vid hvilket land han genom sitt gifte
med Kosalie Chlapovska blef fäst med ömmare band än politikens,
får dock ej skattas för lågt. Han bidrog t. ex. väsentligt till
afslutandet af det polsk-preussiska förbundet 1790, hvaraf man väntat sig så
mycket, och angrep "Rysslands kredit" i Polen i brochurer och
tidningsartiklar så oförtrutet, att, som han sjelf säger, "tapprare kunna våra
krigsmän aldrig hafva angripit ryssarna". Också förklarade honom
Polens "patrioter" för "sin bäste vän", medan Ryssland förföljde honom
med långvarig hätskhet. Det var genom påtryckning från Ryssland,
som von E. 1793 aflägsnades ur förmyndare-regeringens ministèr. Då
han året förut inträdde i denna som hofkansler, hade detta i Petersburg
uppfattats som signalen till ett fredsbrott. Högst ogynsamt faller von
E:s omdöme öfver förmyndareregeringen, der till en början G. A.
Beuterholm, C. G. Bonde och E. M. v. Holstein — "les trois fakardins",
som ryska sändebudet kallade dem — men sedan Beuterholm ensam
innehade ledningen. "I konseljen var hertigens tanke alltid rättvis och
ädel, men han saknade till den grad sjelfförtroende, att han alltid
förändrade åsigt, när Beuterholm, ofta i grälig ton, höjde stämman". Vi
kunna icke underlåta att anföra von E:s något heta karakteristik öfver
B. : "Högfärd och räddhåga styrde Beuterholm och efter dem kan hela
hans förhållande förklaras. Han var af naturen icke elak men hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
