Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXVIII
granskningar och anmälningar.
20
öfverklaga, hade blifvit genomförd med en lätthet, som endast förklaras
af deri stora förbittringen öfver egenmäktigheten i flera af Carl XI:s
kraftåtgärder, särskildt reduktionen, och kanske i ännu högre grad af
den allmänna missbelåtenheten med det sätt, hvarpå Carl XII
missbrukat sin souverainitet, och den förtviflan ställningen för stunden
ovilkorligen måste ingifva, hvartill slutligen kom den ännu i rikets
angelägenheter företrädesvis afgörande adelns benägenhet att ännu en gång
komma till makten.
Ribbing’ fick ej länge öfverlefva den seger han vunnit. Knappt
hade riksrådstillsättningarna efter den nya regeringsformens
bestämningar hunnit genomföras och drottningen på öfligt sätt högtidligen blifvit
hyllad, förrän han den 14 april plötsligen träffas af slag och genast aflider.
Till hans landtmarskalkstid hör den bedröfliga sista akten i förföljelsen
mot Görtz, och den som ovilkorligen deröfver breder den mörkaste
skuggan: Ständernes afslag på den anklagades begäran "at Ständernc
ville unna honom den tiden, at han kunde göra räkenskap för de
medel han haft under händer", men, om detta ej beviljas, att åtminstone
inga vidare anspråk ställas på hans arfvingar och hans lik till dem
utlemnas.
Med stöd af regeringsformens bestämning i afseende på
landtmarskalkens tillsättning utser ridderskapet och adeln nu sjelfve sin
landtmarskalk, sedan inom ståndet väckt förslag att denna angelägenhet
äfven denna gång skulle öfverlåtas åt drottningen mött motstånd, men
har hon genom en deputation blifvit underrättad om valets företagande.
Det föll på högste ombudsmannen Anders Leijonstedt, den nitiske
reduktionskämpen Jakob Gyllenborgs broder. Leijonstedt fick ej
synnerlig lång tid att utöfva det åt honom uppdragna förtroendet, men under
de sju veckor, som riksdagen ännu varar, uppstå flera brännande
frågor, som dels gälla att afhjelpa föreliggande bekymmer, dels afse
missförhållanden, som hafva en djupare rot. För ögonblicket syntes den mest
olösbara frågan vara huru man skulle reda sig i landets tryckta
finan-ciella ställning och en dryg del af ståndens, särskildt här ridderskapets
och adelns öfverläggningar upptagas af discussionen om
contributions-placatet, om mynttecknens och sedlarnas inlösning, om myntets
devalva-tion, om mynttecknens gångbarhet, allt utan att man kan komma till
något tillfredsställande afgörande; tvärtom blifver hvad man här så i det
ena som det andra fallet beslutar ökade anledningar till missbelåtenhet,
särskildt hos det fjerde ståndet, som allt mera ser sig med stor
hänsynslöshet behandladt af ridderskapet och adeln, under det att
spänningen mellan detta stånd och de båda närmaste får en ganska
allvarlig näring genom det sätt, hvarpå ridderskapet och adeln på sidan om
dessa stånd genomdrifver ej blott stadfästandet af gamla privilegier
utan deras för medstånden ganska oroande och betänkliga utvidgning.
Uppslaget till kommande partistrider är sålunda redan på denna
frihetstidens första riksdag gifvet just. i bemödandet att med utvidgning af
egen frihet inskränka andras. Från andra håll inskjutas några enskilda
angelägenheter, som, ehuru äfven de komma att upptaga Öfverläggnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
